Rundtur i Västra Götaland

I torsdags kväll anlände jag till Borås där jag talade inför ett engagerat gäng. Dagen därpå besökte jag först Studieförbundet Vuxenskolans verksamhet för personer som behöver utveckla sin svenska och samtidigt komma närmare arbetsmarknaden. En intressant sak som diskuterades var att man här även haft flera så kallade etableringslotsar anställda. Efter att Arbetsförmedlingen tidigare i år valde att skrota hela systemet, för att istället anställa flera hundra personer som ska sköta samma uppgifter, så tvingas man nu avsluta den verksamheten. Det fanns stor oro både hos deltagare och personal för vad som nu kommer hända. De avarter som fanns inom det här systemet behövde självklart sållas ut, och de var många, men det rimliga hade väl ändå varit att låta de bra få fortsätta. Flera kommuner jag besökt har också tagit upp det här, att det är konstigt att Arbetsförmedlingen nu ska syssla med socialt stöd samtidigt som kommunerna ofta tvingas göra det som egentligen är Arbetsförmedlingens huvuduppgift.

Efteråt besökte jag kommunens egen verksamhet Jobb Borås, där man fokuserar på att hjälpa unga och de som står långt ifrån arbetsmarknaden. Här var kunskapen stor och åsikterna många om vad som måste rättas till. Vi diskuterade bland annat hur man bättre kan hjälpa nyanlända som behöver psykiatriskt stöd, att Arbetsförmedlingens upphandlingar är alldeles för centralstyrda, hur man bäst lotsar människor igenom allt myndighetskrångel och att det måste finnas plats även för de personer som antagligen aldrig kommer kunna få ett ”riktigt” jobb. Ett väldigt intressant och inspirerande möte.

Efter lunch åkte jag till Tranemo där jag besökte deras boende för ensamkommande. Vi diskuterade allt möjligt. Även här fanns en oro för det psykiatriska stödet då mottagningen där snart kommer lägga ner på grund av personalbrist. En intressant sak här var att man nu väljer att separera asylsökande ungdomar från de som fått uppehållstillstånd. Man menade att det bidrar till mer lugn och trygghet. Här, som på så många ställen, var man kritiska mot Migrationsverket som med väldigt kort varsel skickar nya barn och ungdomar. Sedan vidare till Glasets hus i Limmared för att träffa ideella krafter som jobbar hårt på många fronter för att välkomna nyanlända. Bland annat diskuterade vi näringslivets roll, sociala ansvar och hur man kan få fram fler jobb. Även här fanns kritik mot Arbetsförmedlingens upphandlade utbildningar, då man menade att många av företagen inte litar på kvaliteten. Man pekade även på hur viktigt det är att de ideella krafterna kanaliseras på bästa sätt från början, så att man inte tappar dem, och att det är viktigt att göra någon aktivitet tillsammans. Om man bara utgår ifrån att folk ska sitta och prata med varandra, när de inte pratar samma språk, så rinner det ofta ut i sanden.

På lördagen talade jag på Centerpartiet Sjuhärads distriktsstämma i Tvärred och på söndagen talade jag i Trollhättan. I måndags besökte jag Lärcenter i Falköping, men det finns så mycket att skriva om det att det nog faktiskt får bli ett eget inlägg.

Besök i Östergötland

Igår talade jag i Linköping inför en engagerad grupp. Idag började dagen med ett besök hos Studieförbundet Vuxenskolan i Valdemarsvik och en grupp asylsökande vårdakademiker som pluggar svenska där. SV kan inte söka något ekonomiskt stöd för verksamheten eftersom eleverna inte fått uppehållstillstånd och därmed inte heller något personnummer. Med ideella krafter kommer man långt, men väldigt mycket mer skulle kunna göras till en låg kostnad.

Därefter mötte vi upp den så kallade vandringsgruppen på hembygdsgården. Där berättade både kommunens samordnare, Svenska kyrkans anställda och flera ideellt engagerade om det fantastiska arbete man gör. Är det något jag lärt mig det senaste halvåret så är det att hela vårt mottagningssystem i dagsläget är totalt beroende av eldsjälar, som ofta hittar vägar att kringgå de trasiga systemen. En sak, bland många, som väckte frustration här var att Arbetsförmedlingen inte har lokala handläggare som jobbar med de nyanlända. Istället försöker man sköta alltihop från Norrköping.

Efter lunch åkte vi till just Norrköping för ett väldigt intressant besök på servicekontoret. I lite över hundra kommuner runt om i landet har man servicekontor som sköts gemensamt av Skatteverket, Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten. Norrköping är en av fyra kommuner som nu genomför ett pilotprojekt där även Migrationsverket, Arbetsförmedlingen och kommunens personal finns på plats för att stötta nyanlända. Jag lärde mig en massa nya grejer och fick riktig förståelse för hur sjukt krångligt det är att folkbokföra sig i Sverige, söka bidrag och få hit sin familj bland mycket annat. Om man som jag aldrig egentligen behövt ha med de här myndigheterna att göra i någon särskild utsträckning så kan det vara lite svårt att förstå varför allt tar sådan tid. Nu förstår jag. Och jag tycker oändligt synd om alla som inte har turen att landa i en av de här pilotkommunerna. Samordning är ett torrt ord, men ack så nödvändigt att vi förbättrar den.

Varning för Reforminstitutets integrationsranking!

Igår medverkade jag på en halvdagskonferens hos tankesmedjan Timbro om migration och integration. Det var i det stora hela bra ordnat med intressanta diskussioner. Här kan man se hela kalaset (jag är med i panelsamtalet som pågår sista 1,5 timmen).

Något som dock gjorde mig rejält irriterad var den presentation som hölls av Stefan Fölster om Reforminstitutets nya rapport om hur kommunerna klarar integrationen. Den är verkligen helt bedrövligt dålig. Framför allt eftersom den inte tar någon som helst hänsyn till hur många asylsökande som finns i en kommun. Jag ifrågasatte det här, men fick till svar något i stil med att man inte kan ta hänsyn till alla parametrar. För mig är det helt absurt att man överhuvudtaget tror att en sådan här rapport, som rankar hur bra man menar att kommunerna är på att få utrikes födda i jobb, kan vara relevant när en så viktig faktor inte ens nämns. Och att man har mage att på framsidan som underrubrik skriva ”-en uppdaterad ranking efter hänsyn till kommuners olika förutsättningar” är ju bara för mycket.

Många av de kommuner som tar ett riktigt stort ansvar för asylmottagandet befinner sig just nu i ett extremt läge. Skolorna påverkas, socialförvaltningen belastas hårt och de ideellt engagerade kan ju inte vända ut och in på sig, bland mycket annat. Självklart påverkar det här hur mycket kraft det finns att stötta andra grupper i kommunen. Det kan man räkna ut med lillfingret om man brytt sig om att faktiskt lyssna på berörda parter.

Jag hoppas innerligt att den här rapporten slängs i papperskorgen eller möjligen att den enbart hamnar i händerna på folk som läser den med djupt kritiska ögon. Att på det här sättet hänga ut hårt belastade kommuner som Hultsfred, Ljusnarsberg och Uppvidinge samtidigt som man i topp placerar Rättvik, Emmaboda och Munkfors, som tar emot få, är både orättvist och kontraproduktivt. Eller är tanken med rapporten att få fler kommuner att ta emot färre flyktingar? Jag tror inte det. Intentionen är säkert god, men med dålig verklighetsförankring blir det lätt att man fastnar i sin bubbla. Det är ju knappast första gången som någon använder siffror och statistik på det här området på ett förenklat och missvisande sätt.

För att på ett enkelt sätt illustrera hur knäpp den här rankingen är (den som inte ser mönstret måste vara blind) har jag snabbt satt ihop en lista över topp 10 och botten 10 där jag tagit med:
- Hur många invånare det finns per varje asylsökande i kommunen.
- Vilken ranking kommunen har av alla Sveriges 290 kommuner utifrån hur många nyanlända man tagit emot från asylboende. Ju lägre siffra, desto fler har man tagit emot.

Kommun       Invånare per asylsökande    Ranking kommunmottagna

Topp 10
Rättvik               176                                                       287
Munkfors          522                                                       120
Mellerud            24                                                         58
Mora                  119                                                        278
Lysekil               126                                                        211
Emmaboda       1501                                                      104
Orust                  103                                                       241
Dals-Ed              56                                                         126
Älvdalen             881                                                       159
Tanum                202                                                       176

Botten 10 
Laxå                     15                                                             4
Krokom               57                                                          150
Ljusnarsberg       9                                                              6
Uppvidinge        13                                                             11
Övertorneå        32                                                           100
Hultsfred           12                                                             25
Hagfors              20                                                           131
Ovanåker           62                                                            40
Töreboda           24                                                              15
Tjörn                   85                                                           219

Besök i Västernorrland

Idag har jag varit på besök i Örnsköldsvik, Härnösand och Sundsvall i regi av min eminenta riksdagskollega Emil Källström.
I Örnsköldsvik träffade vi integrationschefen och fick en bra genomgång bl.a. av hur man gjort satsningar på att arbeta i förberedande syfte. Runt om i Sverige står ett stort antal nya upphandlade asylboenden redo att ta emot människor. Under en period nu har vågorna gått höga i Medelhavet och mottagandet i Sverige har därför varit relativt lågt. Men snart kommer det med största sannolikhet komma många fler. I Ö-vik använder man den här tiden till att förbereda föreningar, närområdet osv. En utmaning är att de flesta boendena ligger långt från tätort med dåliga kommunikationer. Och oron finns att de ideella krafter, som dragit ett stort lass, inte orkar hur mycket som helst. Vi besökte även Mångkulturellt centrum som fungerar som mötesplats, men man har även ansvar i den välutvecklade samhällsorientering som erbjuds nyanlända. Där får man lära sig hur det svenska samhället fungerar med extra fokus på sociala relationer, föräldraskap, hälsa och sjukvård och arbetsmarknad. Det här är en av alla de kommuner som gör betydligt mer än man egentligen har ansvar för. En viktig anledning till att det fungerar bra här sades vara att man ingått en lokal överenskommelse mellan alla inblandade aktörer.
I Härnösand träffade vi representanter för Invandrarindex, ett relativt nystartat företag som genom sin årliga undersökning i SFI-klasser ger nyanlända en röst. Ett spännande initiativ. Alldeles för ofta pratar man om människor istället för med dem. Resultatet av årets undersökning presenteras 20 maj.
I Sundsvall blev jag oerhört imponerad av det projekt man dragit igång för att hjälpa personer med svag kompetens in på arbetsmarknaden. Stort fokus på att prata med företagen för att förstå vad de behöver för att kunna tänka sig att vara med i projektet. Man har sedan fem branschspår för arbetsplatsträning i kombination med svenska, grundläggande yrkeskunskap och social träning. Goda möjligheter till individanpassning. En framgångsfaktor är att man har handledare med på arbetsplatsen som kan hjälpa till att stötta i olika situationer som uppstår. Det här är ett VÄLDIGT intressant arbete som jag kommer sprida nu när jag besöker många kommuner som inte kommit lika långt.
Starkaste intrycket från dagen var dock en av deltagarna i branschspåret för lokalvård som visade papper på att han redan hunnit med en 2-årig utbildning till svetsare. Men när han söker jobb, inom detta bristyrke, får han oftast inte ens något svar. Nu har han gett upp och testar det här istället. De andra som var med intygade att det här är väldigt vanligt. En förklaring var att företagen ofta är oroliga för att anställa någon som är ”annorlunda” eller inte pratar perfekt svenska. Därför menade man att ”fikarumsträningen” är väldigt viktig. En annan förklaring var att många av de utbildningar som Arbetsförmedlingen upphandlat håller låg kvalitet och att företagen därför inte längre litar på sådana intyg. Återigen Arbetsförmedlingen…

Runtrännande

Förmiddagen har gått åt till att rusa mellan arbetsmarknads- och socialförsäkringsutskotten. Så blir det ibland eftersom vi i C valt att slå ihop migrations- och integrationsfrågorna, medan övriga partier (utom MP) fortfarande håller isär dem.

Organisationen Sveriges kommuner och landsting besökte AU för att trycka på sina viktigaste punkter: hur man ska råda bot på trångboddheten, full ekonomisk kompensation till kommunerna och att Arbetsförmedlingen måste bli bättre på att samarbeta med kommunerna. Dessutom visade de med snygga kartbilder tydligt hur viktigt det är att slå ihop alla typer av flyktingmottagande när man diskuterar jämnare fördelning över landet. Något som jag brukar tjata om och som väldigt få journalister verkar förstå överhuvudtaget. Men det är väl helt enkelt bara jag som är dålig på att förklara, som vår mediastrateg Karl-Johan Karlsson​ skulle sagt.

En väldigt intressant nyhet, som vi diskuterade med ansvarig statssekreterare som besökte SfU, är att EU-kommissionen öppnat lite luddigt för möjligheten att söka asyl på ambassader i ett uttalande inför det migrationspaket som ska läggas fram i maj. Dessutom pågår det diskussioner i EU om hur man ska kunna få fler medlemsländer att ta emot fler kvotflyktingar (alltså sådana som via FN får hjälp med vidarebosättning från flyktingläger). Även om det kan låta hoppfullt är dock risken stor att projekten snarast riktas in på att totalt sett minska antalet som tar sig in i EU. Samtidigt förs nämligen samtal om hur man ska stärka gränsskyddet och bekämpa människosmuggling (idag det huvudsakliga sättet för flyktingar att ta sig in). http://www.europaportalen.se/2015/03/eu-kommissionen-oppnar-asylansokan-pa-ambassader

Dags för nästa område

Igår talade jag i Kumla och idag har jag på allvar satt igång med min djupdykning i varför det tar så lång tid för högutbildade nyanlända att få sina utbildningar validerade och komma i jobb. Det blev två studiebesök med fokus på vårdpersonal. Ett på primärvården i Kumla där man kör ett snabbspår för läkare. Det har på kort tid löst deras långvariga läkarbrist och borde snabbt exporteras till andra platser. Det andra besöket var på det kommunala kompetenscentret i Köping där man nyligen startat SFI för vårdakademiker. Jag fick träffa den första klassen med 24 deltagare och det bara bubblade av åsikter. Min lista med brister i systemen kunde fyllas på med flera nya punkter. Det som blev tydligast var ändå hur sorgligt svårt det är att få fram praktikplatser till de här människorna, trots att det är stor brist i hela landet på just deras yrken. Helt otroligt att det kan få fortsätta såhär. Dessutom fick jag med mig ett gäng bra frågor till mina kommande möten med Socialstyrelsen och Arbetsförmedlingen.

Kom igen nu regeringen!

Idag har jag fått möjlighet att rasa mot regeringens svaga integrationsförslag i intervjuer med Ekot, SVT, TV4, DN, SvD, DI, Expressen, Aftonbladet och TT. Får väl i det stora hela räkna det som en någorlunda väl genomförd arbetsdag. Men i ärlighetens namn hade jag mycket hellre sett att det faktiskt lades fram bra förslag som kunde göra verklig skillnad för alla de tusentals människor som just nu far illa av våra trasiga system. Efter den här dagen känner jag mig mindre hoppfull. Mer finns att läsa här.

Bör ersättningen till asylsökande med eget boende avskaffas?

KD:s förslag på DN Debatt idag om fler tillfälliga modullägenheter och utökad kollektivtrafik är bra. Det är lösningar som även vi tittar på i vårt arbete. Gällande förslaget om att dra in ersättningen till asylsökande som väljer bort att bo i trånga anläggningsboenden, så kan det dock vara bra att ha lite kunskap med sig in i diskussionen. Har ni tankar och idéer så får ni såklart gärna dela med er av dem.

  • Ersättningen per dag är 71 kr för ensamstående och 61 kr för den som delar hushåll. Alltså runt 2000 kr i månaden. Den ska täcka allt, inklusive mat, boende, sjukvård osv, och räknas av om man har egna tillgångar eller inkomster. http://www.migrationsverket.se/Privatpersoner/Skydd-och-asyl-i-Sverige/For-dig-som-ar-vuxen-och-har-sokt-asyl/Ekonomiskt-stod.html
  • Snittkostnaden för de platser på anläggningsboende som upphandlas låg i den senaste omgången på ungefär 350 kr per dygn och plats. Alltså blir kostnaden betydligt högre om människor väljer att bo där istället för i eget boende.
  • Idag bor 24 179 asylsökande i eget boende och 52 674 i anläggningsboende (även inräknat dem ca 11 000 som fått uppehållstillstånd, men inte någon kommunplacering).
  • Det är enorm brist på platser i anläggningsboenden och det är därför man nu upphandlar varenda stugby, hotell och allmänt tom lokal i hela landet. Det var inte länge sedan Migrationsverkets generaldirektör berättade att man ser över möjligheterna att placera människor i tält. Hur 24 179 platser ytterligare skulle skakas fram har jag verkligen svårt att förstå. Trots att Migrationsverket i årets budget getts möjlighet att driva boenden i egen regi så kommer det inte på överskådlig tid förbättra situationen mer än marginellt.
  • I de senaste upphandlingsrundorna av anläggningsboenden har kravet varit 5 kvm per person och man får ha fyra personer boendes i samma rum. Ofta bor det flera hundra personer på samma boende. Inte sällan är det långt till närmaste tätort och bristen på sysselsättning är omfattande. För mig är det fullt förståeligt att människor, om det finns möjlighet, väljer andra alternativ.
  • Att alla asylsökande med eget boende skulle befinna sig i ett fåtal kommuner stämmer inte. De är utspridda över hela landet, även om det är en väldigt stor andel som söker sig till kommuner där det sedan tidigare bosatt sig många personer från samma land. Det är helt sant att många bor extremt trångt eller tvingas flytta runt, vilket inte minst för många barn innebär en svår situation. Men det finns ingen undersökning som tydligt visar hur stor andel det faktiskt handlar om. Med KD:s förslag skulle även den som hittat ett bra och tryggt boende i en kommun med lågt mottagande bli av med sina matpengar. Här finns väldigt intressant statistik kring uppdelningen i landet: http://www.migrationsverket.se/download/18.7c00d8e6143101d166d7da/1421156563950/Inskrivna+personer+i+Migrationsverkets+mottagningssystem.pdf
  • När man tidigare plockade bort den extra ersättningen för boendekostnader så gjorde inte det att människor valde bort eget boende. Det gjorde dock att de blev betydligt fattigare, vilket med största sannolikhet har bidragit till ökad trångboddhet och social utsatthet.
  • Det finns undersökningar som visar att den som under asyltiden löst boendet på egen hand har en bättre integration, större chans att ha eget hem eller bostadsrätt och arbete, i jämförelse med personer som under asyltiden har bott i anläggningsboende. (OBS dock att undersökningen är från 2008.) http://www.boverket.se/globalassets/publikationer/dokument/2008/asylsokandes_eget_boende_ebo_3.pdf
  • Trångboddheten i vissa kommuner beror till väldigt stor del på att människor som redan fått uppehållstillstånd söker sig dit, bland annat från anläggningsboenden. En viktig anledning till det är att man sedan en tid inte får starta sin etablering (och få tillgång till etableringsersättning) förrän man fått en kommunplacering. Eftersom det saknas platser för den som vill ha hjälp med placeringen, och väntetiden därför blir orimligt lång, så återstår bara att försöka hitta ett eget boende. Givetvis är det betydligt lättare att hitta någon typ av boende via kontakter. Denna problematik påverkas inte av KD:s förslag om att dra in ersättningen under asyltiden.
  • Det är viktigt att människor som flyr hit får en så bra start som möjligt. Givetvis ska vi göra vad vi kan för att motverka ofrivillig trångboddhet och otrygga boendesituationer, framför allt när det gäller barn. Men inte genom att försämra det alternativ som den berörda asylsökande i det rådande läget anser är det bästa. Och inte genom att ta matpengarna från dem som finner tryggheten hos vänner eller släktingar.

En jobbig helg och en integrationsdebatt

Den här helgen har varit svart. Jag har ju beskrivit det där tidigare här på bloggen, hur jag ibland bara fastnar i meningslöshet och självförakt. Den här helgen var en sådan helg. I timmar har jag suttit i soffan och stirrat in i väggen (eller på mobilen). Allt bara stannade av. Jag avbokade allt jag hade tänkt göra och lyckades bara precis släpa mig iväg till affären för att köpa något att äta. Jag läste långa artiklar om nationalism, kriget i Syrien, nanorobotar och alldeles för många Facebooktrådar där folk spydde hat. Och jag skrev ett galet anförande om allt som är fel med världen och hur meningslöst det är att vi ens försöker göra något. Som tur var hade jag dock sinnesnärvaro nog att tidigt, tidigt i morse sätta mig och skriva ihop något aningen mer nyanserat att säga i dagens budgetdebatt om integration. Ibland är det tur att jag har något slags stark inbyggd självbevarelsedrift. Nästa gång får den dock gärna kicka in lite tidigare.

Här kan man se debatten.

Mitt anförande (på ett ungefär):

Tack herr talman,
Världen förändras just nu väldigt fort. Globaliseringen och digitaliseringen innebär att vi står mitt i en helt ny verklighet och det enda vi vet är att vi inte har en aning om hur ens den närmsta framtiden kommer se ut. Vi kan bara gissa. En sådan gissning, som väl ändå får sägas vara rätt välgrundad, är att väldigt många av de system vi har på plats idag kommer behöva förändras i grunden. Och det måste gå fort. För redan idag ser vi hur det nya fastnar i det gamla. Fantastiska saker som crowd funding, nätbaserade universitet, förarlösa bilar, digitala valutor, ja till och med något så simpelt som food trucks är alla fenomen som utmanar rådande system och därför motarbetas. Det här ställer såklart helt nya krav på politiken. Den som är van vid att det är politiken som styr utvecklingen kommer behöva inse att vi politiker nu har mindre makt än någonsin. Visst kan vi försvåra, fördyra och fördröja, men vi kommer inte kunna stoppa utvecklingen. Istället borde vi förenkla det hela genom att plocka bort så många hinder som möjligt. Och det gäller såklart även globaliseringen. Vi driver företag, pluggar, jobbar, kommunicerar och blir kära över de påhittade nationsgränserna. Snart är var femte person som bor i Sverige född utomlands och förra året flyttade fler än 50 000 personer härifrån för att bosätta sig någon annanstans. På samma sätt som vi tidigare flyttat mellan olika städer inom ett land flyttar vi nu mellan städer i olika länder.

Personligen tycker jag det är helt fantastiskt att få vara med om allt det här. Möjligheterna är oändliga. Tänk bara på allt som hänt de senaste tio åren och föreställ er vad vi har att vänta oss. Men det innebär också stora påfrestningar för väldigt många människor. Inte minst dem som av olika anledningar inte riktigt hängt med i utvecklingen. Och det gör mig rejält orolig. För om vi inte lyckas integrera de här människorna på ett bra sätt så kommer vi antagligen både få se ökad ohälsa och allt våldsammare reaktioner. Många kommer inte bara lugnt anpassa sig till de nya förutsättningarna, utan göra allt de kan för att kämpa emot utvecklingen och krampaktigt hålla fast vid sådant som får dem att känna sig trygga. Oavsett om det är fanatisk religionsutövning, någon luddig svenskhet eller förtryckande könsnormer som de tror är räddningen. Det här är en grupp som borde få betydligt större utrymme när vi diskuterar integration framöver.

Men idag är vi ju här för att prata om det utgiftsområde i budgeten som handlar om integrationen av utrikes födda. Och här finns det också saker att göra. Dels behöver vi motverka det långvariga utanförskapet som slår hårt mot många utrikes födda. Men det mest akuta på just det här utgiftsområdet är att snabbt se till att alla de människor som nu söker skydd i Sverige får en bra start. Att under lång tid sitta sysslolös på ett trångt asylboende är såklart förödande för en människas drivkrafter. Med ett ökande antal asylsökande så ökar nu även handläggningstiderna rejält. Vi måste därför ställa fler krav i upphandlingarna så att det blir lättare att läsa svenska och validera sina kunskaper under tiden som asylsökande. Men vi måste även se till att den som fått uppehållstillstånd snabbt får en kommunplacering och på så vis kan komma igång med att bygga sin vardag. Vi behöver stötta kommunerna så att de kan ta emot fler och det allra viktigaste här är att byggandet kommer igång på allvar. På kort sikt behöver vi göra det enklare att snabbt bygga små tillfälliga modullägenheter. På så vis kan ingen kommun längre skylla det låga mottagandet på bostadsbristen. Vi tar några steg i den här budgeten för att få igång byggandet och det är bra. Men det är inte tillräckligt.

Vi gör även en del justeringar som är tänkta att göra det lättare att lära sig svenska samtidigt som man gör praktik, jobbar eller startar företag. Så att människor så fort som möjligt ska komma ut på en arbetsplats istället för att stängas in i ett SFI-klassrum under alltför lång tid. Dessutom avsätter vi resurser för att korta handläggningstiderna för den som behöver få sin utbildning eller sin yrkeskunskap validerad. På vissa håll i landet fungerar det här redan ganska bra, men det finns alldeles för stora variationer.

Och så är det lite överlag. Det är stora variationer över landet i hur mottagandet av nyanlända ser ut. Här är det viktigt att samverkan mellan olika aktörer förstärks och att idéutbytet blir bättre. Det här kan låta som klyschor, men det är enormt viktigt. Just nu pågår till exempel ett framgångsrikt projekt i Jämtland med integrationskoordinatorer, anställda av kommunerna men finansierade av Arbetsförmedlingen. Det finns många andra exempel på bra projekt som behöver spridas och i vissa fall permanentas. Detsamma gäller de ideella krafterna som gör ett jättejobb. Utan dem skulle det aldrig gå och deras förutsättningar behöver vara så goda som möjligt. Jag skulle nog säga att det allra viktigaste just nu är att fler människor involverar sig i att välkomna alla nyanlända och öppna sina nätverk för dem. På så vis kan vi både motverka fördomar och hjälpa folk in på arbetsmarknaden.

Jag har en lång lista över små och stora förändringar som behöver göras. Våra trasiga system får inte stå i vägen för människors drivkrafter. Det behöver bli lättare att starta och driva företag och att anställa. Den som vill jobba ska aldrig hindras från att göra det. Men med en överbelastad Arbetsförmedling ser det tyvärr inte särskilt ljust ut. För någon vecka sedan var generaldirektören hos oss i utskottet och berättade att dem som jobbar med nyanlända nu är uppe i 60 sökande per förmedlare. Prognosen är att man snart når 90. När etableringsreformen genomfördes 2010 var det tänkt att vara 30. Det här skapar såklart problem. Inte bara för de jobbsökande, som inte får tillräckligt med stöd, utan även för alla hårt arbetande förmedlare som inte ges förutsättningar att göra ett bra jobb. Det visar sig också i att etableringsplanerna inte fylls med relevant och individanpassat innehåll. Här behövs det radikal förändring och där har vi ju fler förslag.

Men när vi pratar om integration så måste vi komma ihåg att det inte bara handlar om hur vi politiker bygger systemen. Det handlar också i allra högsta grad om attityder. Här behöver vi fundera mer på hur vi ska kunna stötta ute i kommunerna, inte minst på mindre ställen, så att man hinner med det som behöver göras för att lugna den oro som väcks när saker snabbt förändras.