Till dig vars hjärta är stängt

Så är vi då där igen, på samma ställe som i våras när mer än tusen personer på kort tid drunknade i Medelhavet och där vi var i oktober 2013 när 368 personer dog i den stora katastrofen utanför Lampedusa. Mönstret är detsamma, samma ledare i EU säger att något måste göras, samma skribenter skriver att nu får det vara nog, samma personer delar bilder på döda barn på Facebook. Sedan går folk tillbaka till sina TV-soffor, fotbollsträningar, vinkvällar och shoppingrundor. Och utrymmet lämnas återigen över till den ihärdiga, växande massa vars rädsla, för att behöva ge upp några av sina egna privilegier, ytterligare har ökat av bilderna på de döda barnen. Den massa som säger stopp, som säger att de där barnen inte är deras ansvar, som på allvar tror att det på ett humant sätt går att hindra människor från att fly.

Själv mår jag illa. Jag har ägnat förmiddagen åt att läsa om den senaste tidens vidrigheter, om gränspolisens våld i Makedonien, om de 71 personer som kvävts till döds i en frysbil i Österrike, om de 50 människor som besättningen på det svenska kusträddningsfartyget Poseidon hittade döda i ett lastrum, om de ytterligare hundratals som dött på Medelhavet de senaste dagarna. Men precis som för de allra flesta så kommer de jobbiga tankarna om att jag borde göra mer snart förpassas långt bak i huvudet, även om de kommer fortsätta ligga där och gnaga. Vi befinner oss mitt i en katastrof och det enda vi mäktar med är att dela bilder på Facebook. För vi måste ju samtidigt hinna läsa klart den där romanen eller måla huset eller ringa veterinären eller boka weekendturen till New York. Jag mår illa, men uppenbarligen inte tillräckligt illa.

Kommer ni ihåg när man satt där i klassrummet och såg Schindler’s list på historialektionen, eller när hen som hade överlevt Förintelsen kom och talade, och alla efteråt sa att det där skulle man själv aldrig ha tillåtit ske. Känslan var så stark, så stark. Själv skulle man ha sagt stopp, man skulle ha gömt folk, man skulle ha ställt sig framför gevärspiporna. Det var ju så lätt att säga då, omgiven av en trygghet som sa att det aldrig kommer hända igen. I den trygghetskänslan har jag levt största delen av mitt liv. Men inte längre. Plötsligt förstår jag precis hur lätt det skulle kunna hända igen. Min starkaste drivkraft i allt det jag gör är rädslan för att det en dag kommer vara för sent och att jag då ska stå där och ångra att jag inte gjorde mer.

Det här inlägget riktar sig egentligen inte till er som delar de där bilderna på Facebook (även om jag är fullt medvetenhet om att det främst är ni som kommer att läsa det här). Ni har ju åtminstone gjort någonting. Tanken är inte att ge er ett dåligt samvete som troligen främst skulle leda till att ni nästa gång inte gör någonting alls. Den där delade bilden kanske gav någon ett nytt perspektiv på tillvaron och den kanske påminde någon om att det ändå är riktiga människor vi pratar om, riktiga människor som dör. Den kanske faktiskt gjorde skillnad. Nej, det här inlägget riktar sig främst till dem som inte längre berörs av bilder på döda barn, som fnyser åt alla uppmaningar om att öppna sina hjärtan, som tycker att det får vara nog. Jag ska försöka förklara hur jag tänker på ett sätt som även går in hos den vars hjärta för länge sedan tagits ur ekvationen.

Det som sker i världen just nu är inte på något sätt enkelt. Min egen utgångspunkt ligger i en acceptans av att världen är i snabb förändring. Vi kommer att blandas upp, till stor del är vi redan där. Jag tror inte på att försöka hålla tillbaka eller sakta ner den utvecklingen. Det är bortkastad energi. Man behöver inte gilla det, men man behöver acceptera att det är så det är. Om vi kunde enas om den utgångspunkten så är jag övertygad om att vi skulle hitta bättre lösningar, och det behöver gå fort nu. Människor kommer att fortsätta komma och ju mer tid vi slösar på att diskutera huruvida de är välkomna eller inte, desto mer konfliktfylld kommer den här övergången att bli och desto fler människor kommer att lida på olika sätt.

Jag hör många nu som förespråkar någon typ av ”halvhalt” i systemet. Alltså att vi under en period skulle försöka minska antalet personer som kommer hit, så att vi hinner få ordning på systemen, och att vi därefter skulle kunna öka antalet igen. Som om det var en kran man kunde vrida på eller av. Den som fortfarande tror att det är enkelt att begränsa rörligheten in i eller ut ur ett land har nog inte hängt med i utvecklingen. De allra flesta flyktingar som kommer till Sverige har kommit hit på olaglig väg, de har rest genom Europa gömda eller med falska pass. Det är alltså personer som man egentligen redan idag försöker hålla borta. Asylrätten innebär att människor har rätt att söka skydd i ett land när man väl är på plats, men det gäller att ta sig dit först. De enda vi ”tar hit” är de 1900 kvotflyktingar som vi i samarbete med UNHCR hämtar i flyktingläger. Det första vi gör när en konflikt startar någonstans är att ta bort möjligheten för personer därifrån att komma hit på laglig väg, tror man att personen kommer att söka asyl när hen väl är på plats så nekar man visum. Man kan på laglig väg komma som anhörig eller arbetskraft, men det är inte enkelt.

Ett av alternativen som nämns för att minska antalet som tar sig hit är att stärka gränsskyddet. Det kan göras såsom i Makedonien med hjälp av våld och vapen eller som i Ungern med hjälp av murar och taggtråd. På Medelhavet skulle det innebära att man skulle knuffa tillbaka skrangliga båtar ut på havet eller skjuta mot dem. För att stärka det svenska gränsskyddet skulle man behöva bygga gränser som idag knappt existerar. Det man kan se i länder som försökt hålla tillbaka stora strömmar människor på det här sättet är att det sällan fungerar på längre sikt. Folk hittar alternativa vägar. Se bara på gränsen mellan USA och Mexiko eller tunnlarna ut från Palestina. Gång på gång kan vi se att den som bestämt sig för att fly, oavsett om det är från krig eller från fattigdom, är beredd att utsätta sig för väldigt stora risker på vägen. Det är för att ta sig förbi gränsskyddet som människor betalar stora summor till kriminella organisationer för att få en plats i en fraktcontainer eller för att trängas samman med många andra på flaket av en lastbil. De här systemen göder varandra. Visst kan man skärpa straffen för flyktingsmugglarna och lägga mer resurser på att jaga rätt på dem. Så länge desperata människor inte har något bättre alternativ så är dock risken stor att det istället leder till att vägen blir ännu farligare när smugglarna hittar nya sätt att ta sig förbi gränsskyddet. Med en utveckling där fler och fler rika länder väljer att stärka sitt gränsskydd så är ju frågan också vart folk ska ta vägen? Och vad leder det till om vi tvingar dem att vara kvar i konflikter och förtryck. Inte bara för de själva, utan även för världen som helhet.

Det andra förslaget är att försöka bli av med folk när de väl är på plats i Sverige och har sökt asyl. Vissa menar att vi borde göra det svårare att få asyl. Den stora frågan är ju då vilka det är som inte ska få stanna. Jag ber den som hävdar att det här är ett bra alternativ att sätta sig och gå igenom en rad asylärenden och försöka avgöra vilka av dem som fått ja, som egentligen borde få nej. Vissa pratar om att det bara borde vara så kallade konventionsflyktingar som får stanna. Förutom att vi ingått internationella avtal som innebär att även alternativt skyddsbehövande ska få asyl, så tror jag det är bra att sätta sig in i vilka människoöden det är som faktiskt gömmer sig bakom de torra orden. Det är väldigt liten skillnad mellan de båda kategorierna när det kommer till det lidande människor har upplevt. Men låt oss ändå säga att vi skulle fatta ett beslut som innebär att till exempel människor som flytt sin by i Syrien för att IS omringat den plötsligt ska skickas tillbaka. Vart ska vi skicka dem? Tror ni på fullaste allvar att det finns något grannland som glatt skulle ta emot dem? Eller ska vi släppa dem med fallskärm över syriskt territorium? Det här är en fråga som man måste ha med i beräkningen. Redan idag har vi en massa människor i Sverige som av olika skäl inte kan skickas tillbaka någonstans, trots att de fått avslag på sin asylansökan. De människorna lever i ständigt limbo och har ju knappast särskilt goda förutsättningar att snabbt komma in i samhället och försörja sig själva, som exempel. Saker är inte så enkla som många verkar tro. Det går inte bara att ”skicka ut” folk. De måste också ta vägen någonstans.

Sedan har vi den tredje väg som nu förespråkas av allt fler, nämligen att vi borde skicka ut signaler som är tänkta att få färre att söka asyl i just Sverige. Som om en förändring av permanenta till tillfälliga uppehållstillstånd skulle göra att fler sökte sig till länder som Ungern, Danmark och Grekland istället. Länder vars främlingsfientliga rykte nått långt. Länder där de internationella företagen nu larmar om att de har svårt att rekrytera viktig kompetens från andra länder på grund av dessa rykten. Tror ni verkligen på fullaste allvar att några mindre justeringar i Sveriges regelverk skulle förändra antalet som söker sig hit mer än på marginalen? Och om det nu verkligen ledde till att andra EU-länder, mot sin vilja, fick ta emot fler tror ni då att de skulle sitta lugnt och stilla och låta det ske? Givetvis inte. Att den här typen av miniförslag får så mycket fokus, som om det här var det viktigaste av allt just nu, är för mig helt obegripligt. Något man bör fundera på är också vad det leder till när människor som redan befinner sig här får höra att de egentligen helst inte borde vara här, att deras anhöriga inte är välkomna och att vi hellre skulle se att de sökte sig någon annanstans. Vilka signaler skickar det? Vad gör det med tilliten mellan människor? Det finns väldigt många människor i Sverige, varav en hel del är födda här, vars nära och kära nu befinner sig i akut fara. Fundera på hur ni själva skulle reagera om ni var i den situationen och fick höra från alla håll och kanter att det måste bli svårare för dem att ta sig hit till tryggheten.

Jag är trött på det här nu. Det får vara nog med daltandet. Hädanefter kommer den som förespråkar minskade volymer och halvhalter noga få svara på frågan om HUR det ska göras. Jag tänker inte längre låta folk komma undan med sitt okunniga svamlande. Alldeles oavsett allt så kommer det att fortsätta komma väldigt många människor till EU och Sverige och vi måste börja fokusera på att göra det allra bästa av den verkligheten. Stora förändringar måste till och vi behöver bli fler som lägger tid och energi på att baxa igenom dem, istället för att diskutera orealistiska låtsaslösningar.

Få andra att läsa det här
Share on Google+8Share on LinkedIn0Share on Reddit0Tweet about this on Twitter0Share on Facebook0

35 thoughts on “Till dig vars hjärta är stängt

  1. Mitt hjärta förblir stängt. Vad jag förstår så är det OK för dig att 50 000000 mäniskor kommer hit till Sverige. Hjälpa javisst men var går vår smärtgräns? Om alla som kommer skall ha bostäder och social servis, skola, barnomsorg och arbete.
    Jörgen

    • Varför skulle 50 miljoner människor helt plötsligt söka sig till Sverige? Om du inte har hängt med på sistone så kan jag tala om att flyktingströmmarna har förändrats och det kommer färre till Sverige än vad vi räknat med.

    • Precis Jörgen! Var går smärtgränsen för dig? Jag lovar att även om vi tiodubblar, nej hundradubblar vårt mottagande av flyktingar så kommer du kunna sitta framför let’s dance med din fredagstaco i ena handen, IPA’an i andra och lipa över att det går åt helvete med Sverige. Och allt är flyktingarnas fel så klart.

    • Alltså vilken kommentar, tycker du de viktigaste är jobb när man flyr för sitt liv! Tänk till, de kunde varit du! Sen vet jag inte varifrån din summa på flyktingar kommer ifrån, har du blivit inspirerad av SD media?

    • 50 miljoner? Så många är det inte som flyr från Syrien.
      Det är ca 1 miljon i Libanon och 2 miljoner i Turkiet och Europa tar inte ens ej miljon.
      Smärtgräns, ja, det vet inte du, det vet inte ja g. Men ja, 50 miljoner är nog en smärtgräns. Jag tror min ligger lägre än din.

      Asylsökande skall inte ha något speciellt. De väntar på utslag och ca 50% får avslag.

  2. De största flyktingströmmarna sedan världskriget… men det enda vi ska göra är att ta hand om den lilla rännil som via smugglare lyckas ta sig hela vägen till Sverige? Är det allt?

    Du och ditt parti är skyldiga världen ett tydligt svar på frågan: Vad gör ni för att stoppa det vansinniga slaktande och slaveri som driver miljoner på flykt från sina hem?

    Sverige är tryggheten. Men bara för att det någonstans därute i världen finns människor som är beredda att riskera sina liv för att slå tillbaka mot IS. Om sådana människor inte fanns så skulle IS behärska hela jorden. Ingen trygghet skulle finnas, ingen asyl, ingen framtid.

    Vad gör centerpartiet för att stödja kampen mot IS?

    Hur kommer historien döma de makthavare som gjorde stor sak av att ta emot ett fåtal flyktingar, men vägrade ta kampen mot ondskan?

    • Att dela med oss av
      vårt land till folk i nöd och som har behov av nya livsförutsättningar ska vi göra så långt det går, så jag står upp för vår Centerpartistiska migrationspolitik till 100%.

      Däremot kan ingen någonsin begära att vi ska riskera våra liv genom att militärt bekämpa IS. Det är vår sak att hjälpa flyktingar, men det är inte vårt krig. /E (c)

    • Om det oroar dig, så kan du åka ned och slåss med kurderna, men det är bra om du har någon millitär utbildning.
      Andra svenskar har redan åkt och hjälper kurderna slåss mot ISIS. Men tack vare lagar så kan det snart bli förbjudet.

    • Men vad har narkomaner med detta att göra?
      Det ena måste inte utesluta det andra men det antar jag att du förstår 😏
      Skriv ett inlägg om de du brinner för och kämpa för dem. All lycka! 👍🏼

      • @Helena

        Pengar, tänk vad mycket pengar man skulle göra fria om man slutade med den jätteapparat man satt igång för att göra livet surt (och ibland döda) människor som valt att stoppa något ämne i kroppen.

  3. Är väl bättre usa sätter in marktrupper o utplånar is en gång för alla!Deras bombningar hjälper ju ingenting.Dom brukar ju gilla krig.

  4. Bra budskap! Jag har i ca 15 år hävdat att Dublinkonventionen måste förändras när det gäller att första landet man landar i inom EU är där man måste söka asyl. Detta göder internationella brottsligheten. Finns inte EN quick fix utan många åtgärder samtidigt. Viktigast är öppenheten, välkomnandet.

  5. Under denna helg hände något i sociala medier som gav en obehaglig ögonblicksbild av tillståndet i svensk migrationspolitisk debatt.
    Kanske kommer det i efterhand att betraktas som något av en milstolpe - antingen för att det i just detta ögonblick inte kunde bli värre eller för att det nu var för sent för att det skulle kunna bli bättre.

    Med sitt blogginlägg har Johanna Jönsson bekräftat uppfattningen att den sakpolitiska debatten de facto är över. Innan den ens kommit igång på allvar. Blogginlägget är illustrativt för Centerns förlorade markkontakt i dessa frågor.
    Johanna vädjar till empati, till hjärtat. Inte till förnuft och rationalitet. Inte till hjärnan.

    Det är så här det under många år har sett ut på vänsterkanten. I alla tänkbara frågor har de kört känslospåret. Pekat på den kalla högern och skrikit ”högerspöke”. Pekar på de känslolösa vinstdrivande företagen utan empati med sina anställda. Skällt på entreprenörer som vill bli rika. Att nu Centern fallit in i samma sätt att diskutera och debattera är anmärkningsvärt
    och tragiskt.

    Johanna drar paralleller med 40-talets Tyskland när de ser utvecklingen i Sverige visar inte bara på en djup historisk okunskap utan får dessutom se extremvänsterns problemformuleringsfälla slå igen bakom Johanna. Jag får gratulera Johanna till det fina sällskapet

    Tendensen är tyvärr att vi får se mer av känsloargument. Vilket förmodligen betyder fler hemska bilder. Ty ingen kan värja sig mot sådana bilder. De fastnar på näthinnan. Men om de så kallade frihetsvännerna tror att detta tillsammans med vädjanden om att öppna våra hjärtan kommer att övertyga fler om det förträffliga i dagens politik, lär de bli besvikna. På samma sätt som abortmotståndares hemska bilder på aborterade foster inte övertygar de flesta i abortfrågan kommer dessa bilder inte bli annat än osmakliga inlägg i en polariserad debatt som just nu tycks ta flera steg bakåt.

    Oroliga människor behöver är inte bilder på drunknade barn. Alla vet redan vad som pågår i Syrien och på Medelhavet. Det är inte okunskap som får folk att känna oro över en havererad asylpolitik i Sverige. Det är de faktiska konsekvenserna i just deras kommun, på just deras skola, på just deras vårdcentral, på just deras äldreboende. Att besvara denna oro med att vi måste visa mer hjärta, är bara hånfullt.

    När började magkänslor bli viktigare än sakliga argument? Förmodligen när några började inse att debatten är förlorad. Då återstår bara att vädja till människors empati, be motståndarna hålla käften och dela ut etiketter på alla som tycker fel.

    När Sverigedemokraterna börjar bli det parti som står för realism och hjärna i en fråga, då vet man att något allvarligt har hänt med Centern.

    Skärp er Centern annars får ni inte fler personer som röstar på er som ryms i en gammal telefonkiosk

  6. Johannas inlägg hyllas nu av många. Hon är Centerpartiets talesperson i dessa frågor, och Du buntar ihop alla som vill anpassa t ex några asylregler i EU-riktning med de som vill stänga Sverige under den gemensamma klassificeringen ”Era hjärtan är stängda” och ”ni svamlar okunnigt med era låtsaslösningar”…. Jag tar naturligtvis mycket illa vid mig av detta, men väljer att inte göra ytterligare kommentarer utöver att ett parti som vill växa kanske inte bör dela in sina nuvarande och kommande väljare i sådana som har öppna hjärtan och tycker som partilinjen till skillnad från de som tycker lite annorlunda i någon sakfråga (asylregler) och vars hjärtan är stängda.

  7. Johanna pratar om de som dör i haven, men säger inget om Australien.

    Landet som har stoppat havsdöden näst intill totalt. Men för det krävs totalt stopp av mottagande utav dem som kommer den vägen. Så enkelt är det.

    Om Johanna inte är beredd på den lösningen så ska hon inte komma dragandes med de döda, för det är skymf mot dem.

  8. Vill man så kan man.Vi måste stoppa invasionen av Europa.Vi lockar hit människor med vår frikostiga bidrag samt generösa asylpolitik. Ju fler som får stanna ju fler kommer . Sverige borde gå ur Schengen och kontrollera gränserna stenhårt.De flesta som kommer till Europa vet ju redan från början att det är Tyskland Sverige eller Norden de ska till.Varför då ?? På grund av signalpolitiken vi för. Flyktingsmugglare marknadsför Sverige bl.a. Vi kommer gå under som land om det här får fortsätta.
    Unga begåvade svenskar med livet framför sig emigrerar och in kommer outbildade muslimer från Afrika. Grattis !!.Avskaffa sylrätten. Den var aldrig menad för den här sortens missbruk och mängder.Ta i stället in en bestämd mängd kvotflyktingar samt hjälp på plats. . Jag måste säga att Centerpartiet har förvandlats till en sort s kyrka för troende världsförbättrare utan självbevarelsedrift.Helt sanslösa är ni.Altruism utan måtta leder ALDRIG till ngot gott . Det är bara intelligensbefriat.

  9. Tack för din text! Det var det mest ärliga jag läst på länge. Jag hoppas att vi i Sverige börjar uppskatta det vi har och delar med oss av det!

  10. Ditt inlägg visar att det inte finns några enkla svar på svåra frågor, och hur viktigt det är med empati och engagemang. Vi får inte förminska de utmaningar som vi står inför. De är jättestora. Men vi måste stå upp för alla människor lika värde.

  11. Det är inte de fattigaste som kommer till Europa för de har inte råd. Om vi vill hjälpa de fattigaste är det inte dessa människor vi skall hjälpa.
    Sedan undrar jag vad det är för fel på att se om sitt hus. Blir världen bättre om jag låter saker förfalla?
    Sällan har jag sett denna orgie i självgodhet. Vi vet att du är mycket finare och bättre människa än alla andra.

  12. Att ”öppna sitt hjärta ” tills man själv går under är ju bara korkat och dessutom ett svek mot dem vi försöker hjälpa. Under lång tid har den enda accepterade åsikten varit att flyktingmottagning inte innebär några som helst problem eller utmaningar för Sverige. Tycker man inte så är man automatiskt rasist. Det samma gäller problemen med växande bostadssegregering och utanförskap som kan leda till att ungdomar dras in i kriminalitet och drogmissbruk m.m. Detta har man under lång tid inte heller velat låtsas om eller kunnat diskutera, eftersom man då samtidigt antyder att det kan finnas problem som är relaterade till invandring och därmed är man rasist. Om man inte kan/får prata om problem så är det ju väldigt svårt att göra något åt dem, vilket medför att problemen fortsätter att växa. Politiker har under lång tid inte vågat prata om detta av rädsla för att bli stämplade som rasister och därmed har åtgärderna uteblivit. Resultatet är en ökad oro hos befolkningen och därmed en rädsla för att ta emot fler flyktingar och ett ökat stöd för SD. Jag tror inte att SD växer för att svenska folket plötsligt har blivit mer rasistiska eller har ”stängt sina hjärtan” , Det är en protest mot de senaste årens åsiktsförtryck och otydliga signaler från politikerna. De flesta vill nog ha ett generöst flyktingmottagande men inte till priset av att vi förlorar vår välfärd. Det kan tyckas självklart, men i det rådande debattklimatet verkar man inte få ha denna åsikt. Antingen ”öppnar man sitt hjärta” oavsett konsekvenserna, eller så röstar man på SD. Jag vill rösta på ett parti som står för ett generöst flyktingmottagande och samtidigt klargör att de inte kommer att driva denna fråga in absurdum, dvs tills Sveriges ekonomi och välfärd kollapsar, av ren rädsla för att annars bli stämplade som rasister. Jag vill också att politikerna ska våga diskutera problemen med ökat utanförskap och ökad kriminalitet i förorterna, så att lämpliga åtgärder kan sättas in. Det ska väl ändå inte vara omöjligt?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>