Volymfrågan

Häromdagen började jag gråta inför en publik på ungefär hundra personer. Visst händer det då och då att jag får tårar i ögonen när jag pratar om något svårt, men den här gången var det riktig gråt. Och det krävdes en rejäl ansträngning för att trycka undan det. Jag var i Ronneby och hade fått flera frågor i rad om behovet av att minska ”volymerna”, tiggeriförbud och hårda tag mot rekryteringen av IS-terrorister. Det var inget konstigt med det. Det är till stor del den typen av frågor samtalen kretsar kring när jag är ute och talar. Uppenbarligen har folk ett behov av att få prata om sådant. Om sådant som handlar om hur den höga svenska standarden ska kunna upprätthållas för oss som är födda här. Jag sätter en ära i att lugnt och sansat fortsätta svara på de här frågorna så gott jag kan utan att döma personerna bakom. Jag anser att det är absolut nödvändigt för att inte den negativa spiralen ska fortsätta. Men just den här dagen tog tålamodet slut.

Jag hade nämligen kvällen innan legat vaken länge och läst artiklar om den senaste tidens enorma ökning av antalet människor som dött i Medelhavet under sina desperata försök att ta sig in i EU. Under natten hade jag sovit oroligt, vaknat flera gånger och under långa stunder fastnat i tankar om hur mycket mer jag själv skulle kunna göra för att förändra situationen. Tankar om vilken hycklare jag är som pratar vitt och brett om solidaritet, men samtidigt lägger stora delar av min egen enorma lön på att köpa meningslösa saker, äta på restaurang, åka på dyra resor och betala personer som ska hjälpa mig att bli lyckligare. Jag gömmer inga flyktingar. Jag har inte erbjudit mig att gifta mig med någon som behöver en laglig väg in i Sverige. Jag har inte anslutit mig till någon grupp som på så säkra sätt som möjligt försöker smuggla människor in i EU. Visserligen lägger jag en väldigt stor del av min vakna tid på att försöka minska motsättningarna i samhället och förändra våra system så att fler får plats. Men jag skulle kunna göra så mycket mer.

Någon gång tidig vår 2013 såg jag under en och samma vecka två starka filmer om slaveriet i USA och dess avskaffande, Django Unchained och Lincoln. Där och då bestämde jag mig för att kandidera till riksdagen. Filmerna påminde mig så starkt om den situation vi idag befinner oss i där stora delar av världens befolkning helt saknar möjligheter, medan vi andra har allt. När det här nu jämnas ut kommer vi att uppleva stora konvulsioner. Jag tänkte att det kommer behövas politiker som klarar av att stå stadigt i det här, som inte ger upp. Och jag kände att jag hade ett personligt ansvar att göra allt jag kan. Så är det, varje människa kommer behöva bestämma vem man vill vara i det här. Vilken sida man vill stå på.

Igår kom nyheten om att ytterligare en båt har förlist, den största olyckan hittills. Den klump jag har i magen är såklart ingenting mot det de närstående till de många hundra döda känner. Eller det som upplevs av den miljon människor som just nu sitter i Libyen och försöker förbereda sig inför sin egen båtfärd.

Ikväll ska jag tala i Visby. Jag hoppas innerligt att fler frågor kommer handla om vad vi kan göra för att färre ska dö.

Få andra att läsa det här
Share on Google+0Share on LinkedIn0Share on Reddit0Tweet about this on Twitter0Share on Facebook318

8 thoughts on “Volymfrågan

  1. Du förbättrar för tusentals som det är nu. Om du däremot t.ex. gömde en familj hemma hos dig, blir det bara tillfälligt och bara en handfull du hjälper.

    Bill Gates såg till att bli miljardär på mjukvara för att sen kunna bota sjukdomar för miljontals. Tänk om han slösat bort sin tid som volontär i flyktingläger istället.

  2. Det är hemskt och det är än hemskare att de tvingas fly. En skam att EU och även Sverige inte kritiserar de som finanserar krigen som tvingar till flykt

  3. Jag tror tyvärr att du är för känslostyrd för allmänhetens bästa. Du borde ta mer ansvar för Sveriges väl och ve istället för att medverka till att välfärden nedmonteras, vården försämras, skolan havererar och de svenska utsatta fryser och svälter. Man borde kunna anta att man städar sitt eget hus innan man städar grannens.

    Jag antar även att denna kommentar aldrig kommer publiceras eftersom det är uteslutande positiva kommentarer som syns. Men det gör inget om den inte syns eller om den snart raderas, för jag har såklart dokumenterat den.

  4. Jag är benägen att hålla med Karl A, du är alldeles för känslostyrd för att sitta i riksdagen. Nåja, det är ju ett parti och ett antal väljare som placerat dig där och det är inte mycket att säga om det mer än att hoppas på lite bättre omdöme nästa gång.
    Du förefaller också ha bristfälliga kunskaper i historia. Sverige idag påminner på intet sätt om USA innan, under och efter inbördeskriget. Jag förstår inte riktigt hur du kan göra den liknelsen så du får gärna förklara utifrån historiska fakta.

    Du har faktiskt rätt i en sak: varje människa kommer behöva bestämma vem man vill vara i det här. Men den som bestämmer sig för att vara den känslostyrde, naive idealisten utan kunskaper i historia som hämtar sin motivation utifrån två Hollywood-filmer har ingen plats i ”det här”, tvärtom. De som däremot har det är de människor som bestämmer sig för att vara humanister på riktigt och hjälpa så många som möjligt så effektivt som möjligt.

    Så vilken av de två typerna vill du vara? Jag vet vilken jag vill vara.

    PS. Med tanke på hur Sverige styrs idag framstår Dum dummare eller Life of Brian som mer passande inspirationskällor om man nu ska använda filmer för det.

  5. Centerpartiet bidrog till att göra Libyen till en ickefungerande stat, med allt vad det innebar av inbördeskrigets död och lidande, ännu ej avslutat. Jag skulle heller inte sova gott om jag hade del i vad som nu drabbar detta och andra folk som bekrigas av USA-Nato med svenska regeringars stöd.

    Detta är inte en ståndpunkt som Anders Borg delade. Inför amerikansk public uttryckte han sitt gillande över bombningarna, med orden ”ni bombar och vi får flyktingar”, är det så som även Centern ser på situationen. Är det denna analys som ligger till grund för en politisk ståndpunkt som får tårarna att flöda.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>