Jag fick ett brev

De senaste månaderna har mitt liv nästan uteslutande cirkulerat kring frågor om migration och integration, och hur jag på bästa sätt ska kunna använda den plattform jag nu fått. Jag pratar om det med allt och alla. När jag träffat vänner har jag många gånger fått be om ursäkt för att mitt fokus just nu är någon annanstans. Jag drömmer om politik och vaknar ofta på nätterna med nya tankar i huvudet. Inte sällan är tankarna åtföljda av riktigt jobbig hjärtklappning. Alla möten jag har, allt jag läser, allt jag ser på tv, allt jag tänker på är kopplat till de här frågorna. Jag har inget känslomässigt filter som gör att jag kan hålla saker ifrån mig. Och det tär på mig. Jag tänker inte låtsas som något annat.

I veckan hade jag ett möte där vi pratade om min personliga säkerhet, så att både jag och Säpo är förberedda när de riktiga hoten väl börjar komma. För det lär de göra. Jag tänkte på hur säker min lägenhet egentligen är och på hur det kommer kännas om jag behöver ha personskydd och jag tänkte på dem jag älskar. Och jag funderade återigen på om det är värt det. Många gånger varje dag funderar jag på om det inte ändå är så att jag tagit mig vatten över huvudet. För vilken skillnad kan just jag egentligen göra för att stoppa den utveckling så många är så rädda för? Men mitt i hopplösheten dyker det alltid upp något som ger mig ny energi att kämpa vidare. Något som får mig att känna mig mindre ensam och mindre uppgiven. Något som får det svåra att kännas så himla mycket lättare. Just idag var detta något ett brev:

Hej Johanna!

Tack för ditt besök hos oss på XXXXskolan i XXXX. Helt plötsligt så blev Sveriges riksdag något annat för mina vuxenelever än kostymherrarna som vi sett i tidningar och på teve. När det nu i veckan blev aktuellt med omröstningen om budgeten kändes det nu verkligare i och med att eleverna träffat en riksdagsledamot. Mina elever var mycket intresserade.

Här kommer några brev från SFI-gruppen som du besökte för några veckor sedan. Eleverna har diskuterat och ville skriva och berätta för dig  hur det är att vara flykting eller invandrare i XXXX.

Jag önskar att de människor som är avogt inställda till invandrare skulle få chansen att lära känna de här människorna. De är så tacksamma för allt vi gör för dem och att de gratis får lära sig det svenska språket, men de känner sig också uppgivna när de märker hur svårt det är att få jobb. De vill inget hellre än att lära sig svenska, jobba och göra rätt för sig.

Jag som har förmånen att få arbeta med och lära känna dessa människor lär mig hela tiden nya saker. Världen har kommit till XXXX och det ser jag som oerhört positivt.

Du får gärna besöka oss igen eller höra av dig om du undrar över något.

Lycka till med ditt arbete!

Få andra att läsa det här
Share on Google+0Share on LinkedIn0Share on Reddit0Tweet about this on Twitter0Share on Facebook0

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>