Att välja bort

Nu har jag klarat av de första stapplande veckorna och jag är fortfarande väldigt förvirrad över det mesta. Jag försöker lista ut när jag förväntas vara på olika ställen och vad jag förväntas ha läst in mig på. Jag är ju ersättare i tre olika utskott, med möten på lite olika tider och platser (alltså dessa platser, jag blir så snurrig av att irra runt här i korridorerna) och med handlingar som skickas ut på olika sätt vid olika tidpunkter. Dessutom är det förmöten, möten med nätverk, möten med riksdagsgruppen, möten inför motionsskrivande osv. Sedan börjar det tjuta i högtalarna lite då och då för att kalla alla ledamöter till kammaren. Men varannan gång när jag kommer dit så är det bara jag och några enstaka förvirrade själar på plats. Tydligen lär man sig efterhand vilka punkter man behöver vara med på och vilka som är onödiga. Alltså inte helt lätt att förstå vad som pågår.

Men jag förstår verkligen varför folk inte går dit i onödan, för jäklar vad mycket annat det finns att göra. Det strömmar in grejer och jag har börjat förstå att jag helt enkelt inte kommer kunna hinna med allt som jag vill. Först är det ju alla handlingar kopplade till faktiska grejer vi ska besluta om. De är många och tunga och det tar tid om man som jag verkligen vill förstå vad det är man läser. Mycket bygger ju dessutom på att man har en förkunskap i ämnet, så en hel del tid går också åt till att googla och försöka läsa ikapp. Just nu skriver vi också våra motioner, både kommittémotioner och enskilda. Sen rasar det in mail gällande allt möjligt. Tidigare har jag satt en ära i att alltid svara folk som skriver, men där har jag insett att det bara är att ge upp. Så nu svarar jag i princip bara på de som riktar sig specifikt till mig, men bara de är rätt många kan jag säga. Det är frågor från arga gubbar (alltid gubbar) som läst något i media om mig och vill skälla, frågor från trevliga människor som undrar något, enkäter med tusen frågor från tusen olika organisationer, administrationsgrejer, introduktionsgrejer, interna partigrejer, förfrågningar om möten och inbjudningar. Alla dessa inbjudningar. Det är så himla många spännande evenemang som jag så gärna skulle vilja tacka ja till, men det går bara inte. För då skulle jag aldrig hinna göra något annat. Och det är frukostar och luncher och fika och middagar med alla möjliga olika ambassader, riksdagsnätverk (för jakt/båtar/Taiwan/kristna/hedersförtryck/bygdegårdar/vindkraftverk osv osv i all oändlighet), företag, ideella organisationer, fackförbund, tankesmedjor, utskott m.m. Det är ju helt otroligt vad mycket jox folk hittar på.

Jag är nyfiken av mig och vill egentligen helst sätta mig in ordentligt i varenda fråga. Men jag inser verkligen att det är helt omöjligt. Därför kommer jag tvingas fokusera på några områden och helt enkelt välja bort allt det andra. Det betyder att jag kommer behöva lita på mina partikollegors bedömningar i stor utsträckning och det känns riktigt läskigt. Men det måste bli så. Annars kommer jag drunkna här och det vill jag inte.

Skrivbord

Få andra att läsa det här
Share on Google+0Share on LinkedIn0Share on Reddit0Tweet about this on Twitter0Share on Facebook0

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>