Ensamhetens töcken

Lite då och då, oftare nuförtiden, kommer det dagar när allting bara känns grått och meningslöst. Dagar när jag bara vill fly, när jag bara vill låtsas som att jag inte finns. Dagar när alla tankar handlar om hur onödigt mitt liv är och när tårarna är omöjliga att få stopp på. Dagar när jag hatar mig själv och allt jag gör och allt jag är. Dagar när det känns som att jag är helt ensam i världen och som att det inte finns någonting alls som jag någonsin kommer kunna göra för att ändra på det. Den känslan förlamar både min hjärna och det som folk kallar hjärta. Oftast försöker jag bara ta mig igenom det genom att stänga av hjärnan på olika sätt. Det gjorde jag igår. Hela dagen satt jag bara där i soffan och glodde på film. Men idag behövde jag få en massa saker gjorda, jag behövde jobba, så jag tänkte att jag skulle bryta känslan genom att ta med datorn och sätta mig bland folk. Som om det skulle få mig att känna mig mindre ensam. Det har inte funkat. Efter många timmar på ett café är det fortfarande helt svart i huvudet. Jag vill bara att det ska gå över nu. Det brukar gå snabbare än såhär.

Få andra att läsa det här
Share on Google+0Share on LinkedIn0Share on Reddit0Tweet about this on Twitter0Share on Facebook0

One thought on “Ensamhetens töcken

  1. Nya möjligheter i livet sätter en alltid i en övergångsperiod! Om du känner att det vanligtvis brukar gå snabbare så kan du med all säkerhet veta att du är en starkare människa när man funnit sig i nya sammanhang och hösten är över! Den stjälk som det blåst mest på brukar oftast stå starkast!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>