Mina fokusfrågor

Nu är utskottsfördelningen äntligen klar och jag måste säga att jag i nuläget är väldigt nöjd med mina positioner. Jag blir ersättare i Arbetsmarknadsutskottet med ansvar för integrationsfrågor och ersättare i Kulturutskottet, där jag bl.a. hoppas få ansvar för religions-, IT- och till viss del civilsamhällesfrågor. Jag blir även ersättare i EU-nämnden. Det enda som är lite oklart nu är huruvida vissa frågor kommer flyttas runt mellan utskotten, men i så fall finns det öppningar för att eventuellt lägga till någon ersättare någonstans. Personligen håller jag givetvis ett skarpt öga på migrationsfrågorna utifrån det.

I och med Stefan Löfvens regeringsförklaring blev det klart att posten som integrationsminister avskaffas. Förra sommaren skrev jag en text om integrationspolitikens vara eller icke vara, med slutsatsen att den inte behövs om alla har egen försörjning, bostad och följer lagar och regler. Jag hade då en ganska kritisk syn på själva begreppet integration. Men ju mer jag fördjupat mig i de här frågorna, desto större insikt har jag fått om att integrationspolitiken verkligen behövs såsom läget ser ut just nu. Den behövs för att alla de nyanlända som kommer till Sverige ska få ett bra mottagande och så snabbt som möjligt hitta vägar till egen försörjning. Den behövs för att öka acceptansen och toleransen hos de som känner sig frånsprungna av utvecklingen. (Det är så jag vill se på integration, som att det inbegriper inte bara nyanlända utan innebär ökad tolerans från alla håll.) Men integrationspolitiken behövs inte minst för att det finns väldigt många människor i det här landet som är oroliga för just integrationen. Det är det ord som används. Och de kommer knappast känna sig mindre svikna av att det nu ser ut som att man helt lägger ner den delen av politiken. Personligen förstår jag de vackra orden om att man på alla politikområden ska jobba med det här, och jag tycker till viss del att det är rimligt. Men den poängen kommer nog tyvärr gå förlorad hos många. Risken finns också att allas ansvar blir ingens ansvar. Det här är svåra frågor med många fallgropar. Att uttala sig på området väcker oftast både uppmärksamhet och ilska. För den som vill undvika uthängningar och hot är det givetvis lättare att smita undan om man kan hänvisa till någon annan och ändå har en massa annat att ta tag i. Men det här hoppas jag innerligt att man tänkt på och kommer se till att motverka. Det vore enormt sorgligt om alla diskussioner om integration numera ska skötas sinsemellan i oppositionen, utan någon medverkan från de som styr.

Det jag ändå hoppas nu är att den nya regeringens sammankoppling av kultur, civilsamhälle och demokrati kommer innebära att integrationsfrågorna fortsatt kommer att få utrymme i politiken, men på ett nytt sätt. Det kan bli väldigt intressant och förhoppningsvis lite av en nystart. Den nya kulturministern har tidigare visat stort engagemang på de områdena. Själv är jag starkt övertygad om att det är just civilsamhällets uppvaknande som kommer vara det som gör den stora skillnaden. Som politiker kan vi givetvis försöka stötta det här på olika sätt. Och vi kan använda våra plattformar till att väcka människor. Men i slutändan är det inte vi eller anställda tjänstemän som kommer att bära integrationen. Utan det är var och en som väljer att ta ett eget ansvar för att öka toleransen i samhället och erbjuda en stöttande hand till den som behöver det.

För de flesta som känner mig har det nog knappast varit otydligt att det är just migrations- och integrationsfrågorna jag brinner som mest för. Jag hoppas nu verkligen att kunna koppla ihop mina roller i de olika utskotten och på så vis vara den i Centerpartiets riksdagsgrupp som tydligt tar tag i de här frågorna. Fredrick Federley, Abir Al-Sahlani och Johan Hedin som slitit under föregående mandatperiod har lagt en bra grund, och det blir stora skor att fylla, men jag hoppas verkligen att vi nu vågar ta ytterligare steg. Centerpartiet har med sin starka lokala förankring, och sin historia av jordnära folkrörelse, en unik position att runt om i landet använda nya sätt att möta människors oro och vinna tillbaka deras förtroende för politiken. Men hela tiden med vår vision om fri rörlighet i världen som stark grund att utgå ifrån.

Få andra att läsa det här
Share on Google+0Share on LinkedIn0Share on Reddit0Tweet about this on Twitter0Share on Facebook0

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>