Frivillig gemenskap

Den senaste tiden har jag funderat mycket kring ramar. När man diskuterar politik känns det ofta som att även de mest frisinnade människor har svårt att se förbi de strukturer och system som råkar finnas på plats idag. Själv är jag nästan besatt av att försöka föreställa mig hur jag egentligen skulle vilja att samhället såg ut om vi fick börja från noll. Det är den sortens politiska samtal som jag uppskattar allra mest, när man får vrida och vända på saker utan att riktigt behöva förhålla sig till verkligheten. Ibland kan jag önska att jag kände lika stort engagemang för mer vardagliga politiska sakfrågor, som badrumsstorleken på äldreboenden eller att bussarna ska gå på utsatt tid eller om det ska vara mer idrott i skolan. Men det är när jag får filosofera utan ramar som jag går igång på riktigt.

Häromkvällen hade jag ett samtal med en fin vän om tvånget att tillhöra en gemenskap. Eftersom världen är uppdelad i nationalstater har man ju ingen möjlighet att välja huruvida man vill vara med eller inte. Det man möjligen kan göra, om man haft turen att födas privilegierad, är att välja mellan olika nationalstater. Men man kan inte välja att helt stå utanför. Personligen älskar jag (just nu) gemenskap och vill verkligen inte alls stå utanför. Det är i mötet med andra jag mår som allra bäst och jag vill på alla sätt vara en människa som bryr mig om och stöttar andra. Det allra mesta, om inte allt, blir bättre när jag får göra det i någon form av gemenskap. Men grejen är att jag själv vill få välja vilka gemenskaper jag ska tillhöra och jag vill vara fri att byta när jag känner för det.

Är det något jag lärt mig i livet, både genom att själv gå igenom olika faser och genom att möta andra människor, så är det att folk är olika. Vi har olika preferenser, olika insikter, olika känslor, olika sätt att se på livet. Och det ändras konstant. För mig är det helt omöjligt att landa i någon annan slutsats än att varje människa själv i så stor utsträckning det bara är möjligt måste få välja sin egen väg. Jag kan inte på något sätt motivera vad som skulle ge mig rätt att bestämma över någon annans liv, oavsett om jag står själv eller om jag tillhör en majoritet. För vem är jag att påstå att jag vet bättre? Att det är mitt sätt att se på livet som är rätt? Att den fas jag för tillfället råkar befinna mig i är den bästa för alla och alltid?

I mitt idealsamhälle skulle allting handla om frivillig gemenskap. Den som ville skulle kunna gå ihop med andra människor, betala en avgift och gemensamt sköta grundläggande samhällsfunktioner medan den som inte alls ville vara med skulle få slippa. Personligen skulle jag gärna betala massor av det jag tjänar till en gemensam kassa om jag bara visste att det verkligen gick till sådant jag själv såg ett värde i, som att hjälpa den som ber om hjälp. Men jag vill inte alls tvinga någon annan att göra detsamma.

Jag upplever att människor ofta sätter likhetstecken mellan mindre statligt tvång och mindre gemenskap. Att inte vilja tvinga någon till någonting verkar automatiskt tolkas som att man inte skulle bry sig om andra, som att man är hård och kall och vill lämna folk till sitt eget öde. För mig är det jättekonstigt. Jag är snarare övertygad om att fler skulle engagera sig i sina gemenskaper om de var självvalda och inte påtvingade. Då tror jag att man skulle ta ett större ansvar för att göra det så bra som möjligt och om det inte skulle gå så skulle man byta. På så vis skulle den stelbenta byråkratin skäras ned till ett minimum och istället för att sätta våra medmänniskors väl och ve i händerna på en oinspirerad anställd kanske vi själva skulle lyfta blicken och se människorna omkring oss.

Det här kan jag fundera och samtala kring i timmar. Sedan kommer jag ut ur bubblan och blir påmind om att det inte finns någon resetknapp. Men förhoppningsvis är det ändå så att ett tydligt mål gör det lättare att i varje sakfråga se vilket beslut som innebär steg i rätt riktning.

Få andra att läsa det här
Share on Google+0Share on LinkedIn0Share on Reddit0Tweet about this on Twitter0Share on Facebook0

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>