Besök i Upplands Väsby

På väg hem från Upplands Väsby efter ett riktigt bra möte med vår gruppledare där Ann-Christin Larsson Frickner och två engagera(n)de småföretagare. Väldigt intressant att höra dem beskriva vilka hinder de upplevt när de arbetat med integrationsprojekt.

Några saker jag tar med mig är behovet av att sprida bra projekt, men kanske framför allt göra dem till en del av den vanliga verksamheten. Det behöver också finnas en bättre väg in för alla som har idéer och vill engagera sig. Många gånger slussas folk runt mellan olika myndigheter tills de tröttnar och ger upp. Ofta saknas det till och med någon ansvarig. Slutligen har jag med mig många tankar och exempel på hur viktigt det är att människor som kommer hit får känna egenmakt.

Det finns så mycket att rätta till.

Besök i Kungsbacka och Värmland

I måndags var jag i Kungsbacka på besök. Maria Haldesten skriver om det i Hallands Nyheter med ett ganska bra slutcitat:

”I nöden prövas vännen, heter det. Kom ihåg det! För det är nu, när nöden står vid vår dörr i en syrisk barnfamiljs skepnad, som vi prövas. Vill du då vara vresig portvakt eller innovativ dörröppnare?”

Fredag och lördag var jag i Värmland. Först besökte jag Studieförbundet Vuxenskolan i Kristinehamn för att höra om deras projekt för att fler utrikes födda kvinnor ska få ökad tillgång till fritidsaktiviteter. Sedan åkte vi vidare till Glava utanför Arvika där jag åt lunch med ett gäng människor, ideella och anställda, och fick höra hur man arbetar där. Vidare till Långserud i Säffle kommun. Fint möte med engagerade människor som ser de asylsökande i byn som människor man vill ska bosätta sig där för att stärka bygden. Samtidigt en frustration över att förhållandena på asylboendet är så dåliga. Sista mötet för dagen var hos Studieförbundet Vuxenskolan i Karlstad där man bedrivit ett projekt för kvinnor som kommit till Sverige som ”kärleksinvandrare”, alltså på grund av en nyetablerad relation med en svensk medborgare eller någon med permanent uppehållstillstånd. Det här är en grupp som alldeles för ofta glöms bort. Under lördagen talade jag på en utbildning för politiker i hela Värmland. Det blev bra samtal, trots att jag nu är väldigt, väldigt trött.

 

 

Besök i Blekinge och Visby

I fredags besökte jag på förmiddagen Start Ronneby och deras fantastiska arbete med att välkomna nyanlända in i kommunen. Alla familjer tillbringar sina första fem veckor i kommunen som deltagare i ett introduktionsprogram. Man har även anställt 13 samhällskommunikatörer med kulturell och språkkompetens som dels håller i samhällsorientering i flera närliggande kommuner, dels på halvtid finns på skolorna som studiehandledare på modersmål. Dessutom stöttar man upp på många andra sätt i möten mellan människor och för att stötta de nyanlända med allt möjligt. Nu utvidgar man verksamhet för att även kunna erbjuda studiehandledning i övriga kommuner, men då med hjälp av ny teknik. Väldigt spännande möte som gav mig mycket ny energi och nya idéer.

På eftermiddagen var jag på Navigatorcentrum i Karlshamn och fick en bra inblick i hur man i kommunen arbetar för att hjälpa människor in i jobb. Här arbetar man både med ungdomar och människor som står lite längre ifrån arbetsmarknaden. Mycket ny kunskap. Det är helt otroligt hur många parallella system som finns. Här efterfrågade man en mer långsiktig lösning för personer som under överskådlig tid kommer behöva speciallösningar. Just nu är de flesta alternativen väldigt begränsade i tid och det skapar både merarbete och osäkerhet. Vi pratade även en hel del om socialt företagande som en möjlig väg.

Igår var jag i Visby där vi först hade ett möte med de ansvariga för det projekt som Region Gotland driver för att under hösten troligtvis kunna ta emot 250 asylsökande. Sedan början av 90-talet har Gotland knappt tagit emot några asylsökande. Framför allt eftersom det ansetts vara för långt till den närmaste av Migrationsverkets mottagningsenheter. Med det tryck som nu är behöver dock alla tillgängliga sovplatser användas och därför försöker man hitta nya lösningar. Det finns ett intressant tänk om att man från regionens sida ska arbeta tidigt för att försöka förmå så många som möjligt av de asylsökande att också stanna kvar på Gotland.

Efter det träffade vi Aydin Akyuz som är ordförande för Gotlands internationella företagarförening. Ett oerhört inspirerande möte. Föreningen startades för fyra år sedan med syftet att gå ihop för att få ner leverantörskostnader. Sedan en tid tillbaka har man dock insett att man även blir en naturlig lots för många nyanlända och det finns en stark vilja att få göra mer. Inte minst nu när Gotland ska börja ta emot fler. Under kvällens talande fick jag även en möjlighet att prata mer med flera av de andra medlemmarna i föreningen. I möten med människor som själva har nära vänner och släktingar som befinner sig på flykt så är det väldigt, väldigt svårt att hålla verkligheten ifrån sig. Diskussionen kretsade till stor del kring lagliga vägar för människor att ta sig hit. Frustrationen var stor över att man inte får ta hit någon, även om personen är rik eller om man själv är beredd att försörja hen resten av livet. De enda alternativen är i så fall att trixa sig igenom systemen för arbetskraftsinvandring eller anhöriginvandring, men handläggningstiderna är långa och oviljan stor över att behöva ljuga. Men som en av killarna sa: ”Hur ska jag kunna leva med mig själv om jag inte gör allt jag kan?”

Rundtur i Västra Götaland

I torsdags kväll anlände jag till Borås där jag talade inför ett engagerat gäng. Dagen därpå besökte jag först Studieförbundet Vuxenskolans verksamhet för personer som behöver utveckla sin svenska och samtidigt komma närmare arbetsmarknaden. En intressant sak som diskuterades var att man här även haft flera så kallade etableringslotsar anställda. Efter att Arbetsförmedlingen tidigare i år valde att skrota hela systemet, för att istället anställa flera hundra personer som ska sköta samma uppgifter, så tvingas man nu avsluta den verksamheten. Det fanns stor oro både hos deltagare och personal för vad som nu kommer hända. De avarter som fanns inom det här systemet behövde självklart sållas ut, och de var många, men det rimliga hade väl ändå varit att låta de bra få fortsätta. Flera kommuner jag besökt har också tagit upp det här, att det är konstigt att Arbetsförmedlingen nu ska syssla med socialt stöd samtidigt som kommunerna ofta tvingas göra det som egentligen är Arbetsförmedlingens huvuduppgift.

Efteråt besökte jag kommunens egen verksamhet Jobb Borås, där man fokuserar på att hjälpa unga och de som står långt ifrån arbetsmarknaden. Här var kunskapen stor och åsikterna många om vad som måste rättas till. Vi diskuterade bland annat hur man bättre kan hjälpa nyanlända som behöver psykiatriskt stöd, att Arbetsförmedlingens upphandlingar är alldeles för centralstyrda, hur man bäst lotsar människor igenom allt myndighetskrångel och att det måste finnas plats även för de personer som antagligen aldrig kommer kunna få ett ”riktigt” jobb. Ett väldigt intressant och inspirerande möte.

Efter lunch åkte jag till Tranemo där jag besökte deras boende för ensamkommande. Vi diskuterade allt möjligt. Även här fanns en oro för det psykiatriska stödet då mottagningen där snart kommer lägga ner på grund av personalbrist. En intressant sak här var att man nu väljer att separera asylsökande ungdomar från de som fått uppehållstillstånd. Man menade att det bidrar till mer lugn och trygghet. Här, som på så många ställen, var man kritiska mot Migrationsverket som med väldigt kort varsel skickar nya barn och ungdomar. Sedan vidare till Glasets hus i Limmared för att träffa ideella krafter som jobbar hårt på många fronter för att välkomna nyanlända. Bland annat diskuterade vi näringslivets roll, sociala ansvar och hur man kan få fram fler jobb. Även här fanns kritik mot Arbetsförmedlingens upphandlade utbildningar, då man menade att många av företagen inte litar på kvaliteten. Man pekade även på hur viktigt det är att de ideella krafterna kanaliseras på bästa sätt från början, så att man inte tappar dem, och att det är viktigt att göra någon aktivitet tillsammans. Om man bara utgår ifrån att folk ska sitta och prata med varandra, när de inte pratar samma språk, så rinner det ofta ut i sanden.

På lördagen talade jag på Centerpartiet Sjuhärads distriktsstämma i Tvärred och på söndagen talade jag i Trollhättan. I måndags besökte jag Lärcenter i Falköping, men det finns så mycket att skriva om det att det nog faktiskt får bli ett eget inlägg.

Besök i Västernorrland

Idag har jag varit på besök i Örnsköldsvik, Härnösand och Sundsvall i regi av min eminenta riksdagskollega Emil Källström.
I Örnsköldsvik träffade vi integrationschefen och fick en bra genomgång bl.a. av hur man gjort satsningar på att arbeta i förberedande syfte. Runt om i Sverige står ett stort antal nya upphandlade asylboenden redo att ta emot människor. Under en period nu har vågorna gått höga i Medelhavet och mottagandet i Sverige har därför varit relativt lågt. Men snart kommer det med största sannolikhet komma många fler. I Ö-vik använder man den här tiden till att förbereda föreningar, närområdet osv. En utmaning är att de flesta boendena ligger långt från tätort med dåliga kommunikationer. Och oron finns att de ideella krafter, som dragit ett stort lass, inte orkar hur mycket som helst. Vi besökte även Mångkulturellt centrum som fungerar som mötesplats, men man har även ansvar i den välutvecklade samhällsorientering som erbjuds nyanlända. Där får man lära sig hur det svenska samhället fungerar med extra fokus på sociala relationer, föräldraskap, hälsa och sjukvård och arbetsmarknad. Det här är en av alla de kommuner som gör betydligt mer än man egentligen har ansvar för. En viktig anledning till att det fungerar bra här sades vara att man ingått en lokal överenskommelse mellan alla inblandade aktörer.
I Härnösand träffade vi representanter för Invandrarindex, ett relativt nystartat företag som genom sin årliga undersökning i SFI-klasser ger nyanlända en röst. Ett spännande initiativ. Alldeles för ofta pratar man om människor istället för med dem. Resultatet av årets undersökning presenteras 20 maj.
I Sundsvall blev jag oerhört imponerad av det projekt man dragit igång för att hjälpa personer med svag kompetens in på arbetsmarknaden. Stort fokus på att prata med företagen för att förstå vad de behöver för att kunna tänka sig att vara med i projektet. Man har sedan fem branschspår för arbetsplatsträning i kombination med svenska, grundläggande yrkeskunskap och social träning. Goda möjligheter till individanpassning. En framgångsfaktor är att man har handledare med på arbetsplatsen som kan hjälpa till att stötta i olika situationer som uppstår. Det här är ett VÄLDIGT intressant arbete som jag kommer sprida nu när jag besöker många kommuner som inte kommit lika långt.
Starkaste intrycket från dagen var dock en av deltagarna i branschspåret för lokalvård som visade papper på att han redan hunnit med en 2-årig utbildning till svetsare. Men när han söker jobb, inom detta bristyrke, får han oftast inte ens något svar. Nu har han gett upp och testar det här istället. De andra som var med intygade att det här är väldigt vanligt. En förklaring var att företagen ofta är oroliga för att anställa någon som är ”annorlunda” eller inte pratar perfekt svenska. Därför menade man att ”fikarumsträningen” är väldigt viktig. En annan förklaring var att många av de utbildningar som Arbetsförmedlingen upphandlat håller låg kvalitet och att företagen därför inte längre litar på sådana intyg. Återigen Arbetsförmedlingen…