Ögonkontakt

”Om mannen får ögonkontakt med kvinnan betyder det att kvinnan är intresserad av mannen. Bara blicken är en bekräftelse på intresset.”

Den här lilla intervjun är så bra i all sin enkelhet. Medan alldeles för många verkar ha fastnat i diskussioner om hur verkligheten bör beskrivas, hur stor vikt man ska lägga vid olika faktorer/strukturer/kulturer, vem som relativiserar och vem som har vilken agenda, så är det ytterst få som diskuterar vilka åtgärder som behövs. Och ännu färre som faktiskt själva gör något för att förändra situationen.

Det verkar ibland i debatten som att kultur skulle vara något som sitter stenhårt i varje person, något som inte kan förändras. Som om det enda som spelar roll är vilken kultur man växt upp i eller som att det till och med skulle vara genetiskt betingat.

Under mina 3,5 år i Abu Dhabi lärde jag mig, bland mycket annat, tydligt att undvika ögonkontakt med okända män. För att slippa bli förföljd, för att slippa äckliga kommentarer, för att slippa raseriutbrotten som ofta uppstod när det blev klart att mitt nej faktiskt var ett nej. Jag anpassade mig till den rådande kulturen för att det var enklast så. Det blev till slut det normala, något jag knappt reflekterade över. När jag flyttade tillbaka till Sverige hade jag under några år problem med just ögonkontakt, jag har det till viss del fortfarande, men i det stora hela har jag åter anpassat mig.

För mig är det här ett sorgligt exempel på hur mycket man påverkas av sin omgivning och hur lätt den där starka kärnan av värderingar, som jag trodde mig ha, kan börja luckras upp. Men det fungerar ju såklart åt båda håll. Kulturer, och inte minst människor, är i ständig förändring och vi kan alla påverka riktningen. Det är den utgångspunkten jag har när jag funderar på hur jag bäst kan stärka de värderingar jag själv värnar, såsom alla människors rätt att slippa stirra i marken för att undvika trakasserier.

Tystnad råder

Jag vet att jag är alldeles för tyst. Jag försöker samla ihop ny energi. Jag försöker förstå vad som pågår. Jag försöker klura ut var jag ska sätta ner fötterna. Just nu är jag på konferens i Wien, men nästa vecka räknar jag med att ha skrapat ihop mig själv till något användbart igen. Och då ska jag vara otyst.

Händelserna i Köln

Jag har fått en del frågor från folk som vill att jag ska kommentera de vidriga händelserna i bland annat Köln. Eftersom jag inte har tid just nu att skriva något längre så delar jag istället den här texten av Hanna. Och hoppas med det att jag kan slippa fler anklagelser om att jag skulle tycka den här sortens övergrepp och våld var ok. Någon dag snart ska jag skriva om mina egna upplevelser som kvinna i en värld där alldeles för många män beter sig som idioter.

Land efter land stänger

Nu har Syriens grannländer bestämt sig för att även de behöver ett ”andrum”. I måndags stramade Libanon åt sina inreseregler och imorgon inför Turkiet visumkrav för syrier som reser via flyg och båt. I den syriska öknen sitter tusentals människor och väntar på att bli insläppta i Jordanien. Den som fortsätter hävda att vi ska ”hjälpa i närområdet” eller att flyktingar ”ju faktiskt kan få skydd i andra länder” behöver uppdatera sina kunskaper.

”The rise in the influx of Syrians to Jordan’s borders in recent months is the result of an intensification of hostilities inside Syria combined with the fact that the two other countries neighbouring Syria who have received considerable numbers of refugees – Lebanon and Turkey – have also effectively closed their borders to Syria’s refugees.” Från Amnestys rapport.

Ett samtal

A: Vi hoppas att ni ska kunna börja skolan på måndag, men tyvärr har vi inte fått tag i några stolar än.

B: Senast jag gick i skolan satt vi på golvet. Jag behöver ingen stol, bara jag får gå i skolan igen.

Samtal mellan 15-årig afghansk vän och hans blivande lärare, tre månader efter ankomst till kommunen.

Det heter id-krav

Nu tar vi det här en gång för alla. Det id-KRAV* som införs vid midnatt handlar alltså om att få färre människor att söka skydd i Sverige. Det handlar INTE om att hitta terrorister. Det har även regeringen varit väldigt tydliga med från första början. Ok? Allt klart nu? (Apropå den stora förvirring som fortfarande råder.)

*Snälla, sluta kalla det id-kontroller. Det är en undanmanöver från regeringen som får det att låta mjukare. Dessutom blandas det då lätt ihop med de redan införda gränskontrollerna (där asylrätten värnas). Det korrekta begreppet är id-krav. Det är ett krav på giltiga id-handlingar som införs. Kontrollerna är bara en följd av det kravet.

Så många frågetecken

Redan måndag 4 januari tänker regeringen införa id-krav på alla bussar, tåg och båtar in i Sverige. Förutom att åtgärden i sig är vidrig, då den syftar till att hindra människor utan giltiga id-handlingar från att söka skydd i Sverige, så finns det en rad gigantiska frågetecken kring hur det här rent praktiskt ska gå till. Här kommer några som jag tänkt på:

– På de flesta färjeterminaler finns det redan ordentliga system för att kolla biljetter innan man går ombord, det gör det något lättare att även kontrollera id. Men hur ska ett sådant system kunna byggas för alla bussar och tåg med olika hållplatser längs vägen? Ska varje busschaufför och tågvärd kolla folks id, såsom man kollar biljetter? Hur ska de lära sig att skilja på ett falskt och äkta pass? Hur ska de veta om ett temporärt pass, ofta en utskriven A4, har rätt stämplar?
– Regeringen har sagt att det ska räcka med ett id där namn och bild finns. Redan när jag gick på högstadiet hade jag klasskompisar som fixade falska svenska leg, som sedan användes för att bland annat komma in på krogen. Hur ska busschaufförer och tågkontrollanter kunna se skillnad? Hur ska de kunna veta hur olika leg ser ut i olika länder, ofta på främmande språk?
– Vad händer om personer visar id och på så vis tillåts åka med in i Sverige, men innan de går av slänger bort eller förstör sina id:n? Då är de ju redan på svenskt territorium och har därmed rätt att söka asyl. Men ska operatörerna drabbas av sanktionsavgift? Det här kommer vara extremt vanligt eftersom folk kommer använda falskt id för att kunna resa in, precis som väldigt många redan gör för att kunna ta sig upp genom Europa. Anledningen till att man använder falskt id varierar såklart, men för den som av olika skäl inte kan få ett riktigt pass utfärdat så är det ett av få alternativ. Det är även ett sätt att slippa registreras i ett land längs vägen där man inte vill stanna, kanske för att man har släkt i Sverige eller av andra skäl.
– Om en person inte har id ska hen inte tillåtas resa vidare in i Sverige. Vem ska neka personen att resa vidare? Ska det finnas ordningsvakter på varje buss/tåg? Det här gäller ju inte enbart Öresundsbron utan även bussar från Norge. Eller ska busschaufförer och tågvärdar knuffa ut människor ur tågen och bussarna?
– Vissa har ju sagt att alla tågresenärer ska tvingas av på Kastrups flygplats för att där gå igenom en kontroll. Varför skulle Danmark, som redan väldigt tydligt sagt att man inte tänker bistå Sverige i det här, tillåta att landets viktigaste flygplats drabbas av detta kaos?
– Många barn som reser utan vårdnadshavare saknar id, ska de lämnas kvar på perronger och hållplatser ensamma? Eller tänker man sig att danska myndigheter snällt ska komma och hämta dem, trots att Danmark absolut inte vill att de ska vara kvar där? Ska bussar och tåg vänta tills så sker?
– Regeringen har sagt att barn utan id som reser med vårdnadshavare som har id ska få följa med, men vem ska fatta det livsavgörande beslutet huruvida någon är under 18 år eller inte? Ska busschaufförerna köra någon typ av medicinsk åldersbestämning på plats i bussen? Nej, det går ju knappast. Ska syskon strax över 18 som saknar id lämnas kvar medan resten av familjen får resa vidare? Och hur ska man avgöra vem som är vårdnadshavare om barnen saknar id? Vad ska man göra ifall den ena föräldern i en familj också saknar id (väldigt vanligt att kvinnor och barn aldrig fått något id)? Och hur gör man med alla de barn som reser med äldre syskon eller en morbror eller någon annan vuxen som har id, men som inte är legal vårdnadshavare?
– Det kommer fortsatt vara lagligt att ta sig till Sverige till fots, på cykel eller i bil, så länge man söker asyl när man väl kommer till gränsen. Det finns ingen skyldighet för den som ger någon skjuts över en gräns att först kolla att den personen har giltiga id-handlingar, så länge det inte finns ett uppsåt till människosmuggling. Man kan alltså i praktiken skjutsa någon fram till gränsen och sedan låta personen hoppa ur och söka asyl direkt. Som asylsökande kan man rimligen även ta en taxi över gränsen om man vill. Just över Öresundsbron får man varken cykla eller gå och det är stoppförbud på bron där den faktiska gränsen finns. Men man blir inte av med sin asylrätt för att man blir avsläppt vid gränsen och sedan går på bron fram till första bästa gränskontroll. Hur ska man få dansk gränspolis att förstärka bevakningen på den danska sidan av bron, så att människor inte kan påbörja en vandring där?
– Det som skett på andra håll i världen när man försökt införa sådant här har varit att människor ändå hittat vägar. I Calais, där tunneln från Frankrike till England startar, har det byggts upp ett helt samhälle för alla de som väntar på att ta sig igenom. Det vanligaste är att man på olika sätt gömmer sig i lastbilar. För att tvinga förarna att hålla koll så har det införts höga sanktionsavgifter för den förare som får med sig någon. Vilket i sin tur lett till våldsamma konflikter mellan förare och migranter. Tänker den svenska regeringen införa samma sak? Tänker man förstärka gränsbevakningen i Östersjön och börja knuffa tillbaka gummibåtar, såsom alltför ofta sker mellan Turkiet och Grekland? Tänker man skjuta på dem såsom den spanska gränspolisen gjort?