Besök i Upplands Väsby

På väg hem från Upplands Väsby efter ett riktigt bra möte med vår gruppledare där Ann-Christin Larsson Frickner och två engagera(n)de småföretagare. Väldigt intressant att höra dem beskriva vilka hinder de upplevt när de arbetat med integrationsprojekt.

Några saker jag tar med mig är behovet av att sprida bra projekt, men kanske framför allt göra dem till en del av den vanliga verksamheten. Det behöver också finnas en bättre väg in för alla som har idéer och vill engagera sig. Många gånger slussas folk runt mellan olika myndigheter tills de tröttnar och ger upp. Ofta saknas det till och med någon ansvarig. Slutligen har jag med mig många tankar och exempel på hur viktigt det är att människor som kommer hit får känna egenmakt.

Det finns så mycket att rätta till.

Ge kommunerna mer makt över flyktingmottagandet

Idag berättar jag i Ekot att vi vill ge kommunerna mer makt över hur flyktingmottagandet ska genomföras. Samtidigt vill vi genom straffavgift och bonus få till ett jämnare mottagande över landet. Det är helt orimligt att t.ex. lilla Hedemora med ca 7000 invånare tar emot fler asylsökande än Linköping med över 150 000 invånare. En jämnare fördelning är det viktigaste just nu, men det måste göras på ett smart sätt.
https://www.centerpartiet.se/…/ge-kommunerna-mer-makt-over…/

Dagens

Idag har jag rusat runt mellan Annies sommartal, enormt viktig intervju med Ekot (lyssna imorgon bitti!) och filminspelning. Har helt missat att dokumentera, så tar istället chansen att dela en av de bilder som mina vänner på Kola Productions tog under sommaren. Lugn och harmonisk på trappan till fäbodstugan. En känsla att krampaktigt hålla fast vid en dag som denna.

Trappan

Skärp er!

Jag är så oändligt trött på alla er, vettiga och ovettiga, som fortsätter sätta bilden av att de etablerade partierna (vad som nu menas med det?!) ”duckar i invandringsfrågan”.

För det första kan jag rekommendera lite research, ifall ni nu har sovit under en sten de senaste cirka åtta månaderna. Uppenbarligen måste ni ha missat alla de utspel som haglat från både regering och opposition på temat. På vilket sätt menar ni att vi duckar? Vad var det t.ex. vi duckade i den integrationsrapport som Annie Lööf presenterade i januari? Eller de uppemot hundra(!) förslag som Moderaternas arbetsgrupp presenterat under våren? Eller de förslag som KD fått så mycket uppmärksamhet för? Vad är det JAG duckar? (För jo, kära vänner, det jag som talesperson för Centerpartiet säger/skriver/skriker är en del i allt som mitt väldigt etablerade parti försöker göra på området.)

För det andra så skulle jag önska att ni alla kunde få en rejäl inblick i hur svårt det är att få spridning av balanserade förslag i dagens (sociala) mediaklimat. Att försöka förklara något ytterst komplicerat för en stressad journalist med siktet inställt på klickbara rubriker är ärligt talat inte särskilt lätt. Själv har jag misslyckats många gånger. Och lyckas man ändå få dem att skriva något bra så delas det knappt iallafall. (Rannsaka gärna dig själv här och fundera på hur ofta du själv delat artiklar om något balanserat och komplicerat politiskt förslag på det här temat.)

Till viss del för att försöka bryta det här så har vi bland annat tagit fram egna filmer om våra konkreta förslag. Hur många av er har sett eller framför allt spridit dem? Hur tänker ni annars att informationen ska nå fram till folk? Alla har inte samma lyx som SD i att enkelt få enorm spridning av sina budskap utan särskilt stor ansträngning. Visst skulle vi kunna bli lika enkelspåriga, populistiska och rubrikvänliga, men tror ni verkligen att det i förlängningen skulle leda till något bra? Personligen vägrar jag bidra till en sådan utveckling.

Jag har full förståelse för att man kan tycka det är jobbigt att dela något som eventuellt sätter igång en obehaglig diskussion i kommentarsfältet. Jag har själv känt likadant. Och att gnälla lite vagt på något obestämt som ”eliten” eller ”proffstyckarna” eller ”de etablerade partierna” leder sällan till den sortens jobbigheter. Jag förstår det. Men vet du vad, väljer du den enkla vägen här så är det faktiskt du som duckar. Så nästa gång du tänker att du ska lägga tid på att skriva ett inlägg om att någon annan måste göra något. Gör något själv istället!

Saklighet

Det har varit lite tungt ett tag. Jag har haft svårt att se någon mening i det jag gör, i det jag trodde var så viktigt. När jag har försökt komma igång igen så har jag istället fastnat i texter som bara gjort mig mer uppgiven. Jag har känt att det mesta är så långt ifrån, ja allt. Och det har fått mig att undra om det är jag som är fel ute, om det egentligen är jag som är långt ifrån. Om det kanske är så att det komplicerade/nyanserade/problematiserande inte har någon plats. Att min strävan efter att stå stadigt fast och vägra det ensidiga/fördummande/konfliktsökande kanske bara leder till bortkastad tid och energi. Utifrån min enkla mediascanning har det sorgligt nog sett ut så, som att det är lika bra att ge upp och lämna walkover till de som skriker högst.
Men sedan läste jag en ledare i DN igår och ett stycke satte sig i mitt huvud. Det är såklart inget annat än skribentens egen tolkning av verkligheten, men orden stämmer så väl in på det jag tycker mig uppleva i mötet med människor. Inte i sociala medier, men öga mot öga. Och för att hitta tillbaka till kampviljan och lusten att fortsätta sträva så väljer jag att tro på de här orden:
”Det finns en stor, tyst majoritet svenskar som längtar efter en politisk debatt som premierar saklighet och nyanser framför det gälla och chockerande.”
Nu när allvaret återigen drar igång och allt börjar snurra så ska jag göra vad jag kan för att hålla fast vid den tron.