Besök i Kungsbacka och Värmland

I måndags var jag i Kungsbacka på besök. Maria Haldesten skriver om det i Hallands Nyheter med ett ganska bra slutcitat:

”I nöden prövas vännen, heter det. Kom ihåg det! För det är nu, när nöden står vid vår dörr i en syrisk barnfamiljs skepnad, som vi prövas. Vill du då vara vresig portvakt eller innovativ dörröppnare?”

Fredag och lördag var jag i Värmland. Först besökte jag Studieförbundet Vuxenskolan i Kristinehamn för att höra om deras projekt för att fler utrikes födda kvinnor ska få ökad tillgång till fritidsaktiviteter. Sedan åkte vi vidare till Glava utanför Arvika där jag åt lunch med ett gäng människor, ideella och anställda, och fick höra hur man arbetar där. Vidare till Långserud i Säffle kommun. Fint möte med engagerade människor som ser de asylsökande i byn som människor man vill ska bosätta sig där för att stärka bygden. Samtidigt en frustration över att förhållandena på asylboendet är så dåliga. Sista mötet för dagen var hos Studieförbundet Vuxenskolan i Karlstad där man bedrivit ett projekt för kvinnor som kommit till Sverige som ”kärleksinvandrare”, alltså på grund av en nyetablerad relation med en svensk medborgare eller någon med permanent uppehållstillstånd. Det här är en grupp som alldeles för ofta glöms bort. Under lördagen talade jag på en utbildning för politiker i hela Värmland. Det blev bra samtal, trots att jag nu är väldigt, väldigt trött.

 

 

Besök i Blekinge och Visby

I fredags besökte jag på förmiddagen Start Ronneby och deras fantastiska arbete med att välkomna nyanlända in i kommunen. Alla familjer tillbringar sina första fem veckor i kommunen som deltagare i ett introduktionsprogram. Man har även anställt 13 samhällskommunikatörer med kulturell och språkkompetens som dels håller i samhällsorientering i flera närliggande kommuner, dels på halvtid finns på skolorna som studiehandledare på modersmål. Dessutom stöttar man upp på många andra sätt i möten mellan människor och för att stötta de nyanlända med allt möjligt. Nu utvidgar man verksamhet för att även kunna erbjuda studiehandledning i övriga kommuner, men då med hjälp av ny teknik. Väldigt spännande möte som gav mig mycket ny energi och nya idéer.

På eftermiddagen var jag på Navigatorcentrum i Karlshamn och fick en bra inblick i hur man i kommunen arbetar för att hjälpa människor in i jobb. Här arbetar man både med ungdomar och människor som står lite längre ifrån arbetsmarknaden. Mycket ny kunskap. Det är helt otroligt hur många parallella system som finns. Här efterfrågade man en mer långsiktig lösning för personer som under överskådlig tid kommer behöva speciallösningar. Just nu är de flesta alternativen väldigt begränsade i tid och det skapar både merarbete och osäkerhet. Vi pratade även en hel del om socialt företagande som en möjlig väg.

Igår var jag i Visby där vi först hade ett möte med de ansvariga för det projekt som Region Gotland driver för att under hösten troligtvis kunna ta emot 250 asylsökande. Sedan början av 90-talet har Gotland knappt tagit emot några asylsökande. Framför allt eftersom det ansetts vara för långt till den närmaste av Migrationsverkets mottagningsenheter. Med det tryck som nu är behöver dock alla tillgängliga sovplatser användas och därför försöker man hitta nya lösningar. Det finns ett intressant tänk om att man från regionens sida ska arbeta tidigt för att försöka förmå så många som möjligt av de asylsökande att också stanna kvar på Gotland.

Efter det träffade vi Aydin Akyuz som är ordförande för Gotlands internationella företagarförening. Ett oerhört inspirerande möte. Föreningen startades för fyra år sedan med syftet att gå ihop för att få ner leverantörskostnader. Sedan en tid tillbaka har man dock insett att man även blir en naturlig lots för många nyanlända och det finns en stark vilja att få göra mer. Inte minst nu när Gotland ska börja ta emot fler. Under kvällens talande fick jag även en möjlighet att prata mer med flera av de andra medlemmarna i föreningen. I möten med människor som själva har nära vänner och släktingar som befinner sig på flykt så är det väldigt, väldigt svårt att hålla verkligheten ifrån sig. Diskussionen kretsade till stor del kring lagliga vägar för människor att ta sig hit. Frustrationen var stor över att man inte får ta hit någon, även om personen är rik eller om man själv är beredd att försörja hen resten av livet. De enda alternativen är i så fall att trixa sig igenom systemen för arbetskraftsinvandring eller anhöriginvandring, men handläggningstiderna är långa och oviljan stor över att behöva ljuga. Men som en av killarna sa: ”Hur ska jag kunna leva med mig själv om jag inte gör allt jag kan?”

Människorna bakom Arbetsförmedlingen

Idag har verkligheten gett mig en rejäl påminnelse om att man som politiker, men framför allt medmänniska, behöver tänka till lite extra kring hur man uttrycker sig om saker och ting. Jag har för vana att gnälla en hel del på Arbetsförmedlingen. Och det är ju inte så konstigt med tanke på att det är där en väldigt stor del av ansvaret ligger för att leda nyanlända rätt. Något som i dagsläget fungerar riktigt dåligt. Saken är ju bara den att det är så lätt att slänga ordet Arbetsförmedlingen omkring sig i hårda ordalag och då samtidigt glömma bort att det såklart bakom ordet döljer sig en mängd hårt arbetande människor som varje dag gör sitt allra yttersta för att göra ett bra jobb. Människor som kämpat hårt för att försöka förändra strukturer, system och arbetssätt. Människor som i många år bett om extra resurser, extra tid, flexiblare regelverk, mindre pappersarbete, fler kollegor, andra lokaler och så vidare. Allt för att kunna göra sitt arbete bättre, för att kunna stötta de där personerna på andra sidan skrivbordet bättre. Det finns såklart en rad enskilda etableringshandläggare som går långt utanför sin yrkesroll för att täcka upp där systemen brister, för att hindra att människor faller igenom. Jag känner en enorm respekt för de här personerna. För hur mycket engagemang, vilja och kompetens man än har så är det givetvis enormt svårt att hinna göra ens det mest grundläggande när varje handläggare är ansvarig för uppemot 90 personer. Och det blir ju knappast lättare att orka när man från politiker får höra hur kass man är på sitt jobb. Att skilja det ena från det andra är inte alltid lätt.

Idag har jag varit hos Arbetsförmedlingen på ett långt möte med två av cheferna på etableringsenheten. Och jag blev starkt påmind om att framöver vara lite mer ödmjuk i mina uttalanden.

Rundtur i Västra Götaland

I torsdags kväll anlände jag till Borås där jag talade inför ett engagerat gäng. Dagen därpå besökte jag först Studieförbundet Vuxenskolans verksamhet för personer som behöver utveckla sin svenska och samtidigt komma närmare arbetsmarknaden. En intressant sak som diskuterades var att man här även haft flera så kallade etableringslotsar anställda. Efter att Arbetsförmedlingen tidigare i år valde att skrota hela systemet, för att istället anställa flera hundra personer som ska sköta samma uppgifter, så tvingas man nu avsluta den verksamheten. Det fanns stor oro både hos deltagare och personal för vad som nu kommer hända. De avarter som fanns inom det här systemet behövde självklart sållas ut, och de var många, men det rimliga hade väl ändå varit att låta de bra få fortsätta. Flera kommuner jag besökt har också tagit upp det här, att det är konstigt att Arbetsförmedlingen nu ska syssla med socialt stöd samtidigt som kommunerna ofta tvingas göra det som egentligen är Arbetsförmedlingens huvuduppgift.

Efteråt besökte jag kommunens egen verksamhet Jobb Borås, där man fokuserar på att hjälpa unga och de som står långt ifrån arbetsmarknaden. Här var kunskapen stor och åsikterna många om vad som måste rättas till. Vi diskuterade bland annat hur man bättre kan hjälpa nyanlända som behöver psykiatriskt stöd, att Arbetsförmedlingens upphandlingar är alldeles för centralstyrda, hur man bäst lotsar människor igenom allt myndighetskrångel och att det måste finnas plats även för de personer som antagligen aldrig kommer kunna få ett ”riktigt” jobb. Ett väldigt intressant och inspirerande möte.

Efter lunch åkte jag till Tranemo där jag besökte deras boende för ensamkommande. Vi diskuterade allt möjligt. Även här fanns en oro för det psykiatriska stödet då mottagningen där snart kommer lägga ner på grund av personalbrist. En intressant sak här var att man nu väljer att separera asylsökande ungdomar från de som fått uppehållstillstånd. Man menade att det bidrar till mer lugn och trygghet. Här, som på så många ställen, var man kritiska mot Migrationsverket som med väldigt kort varsel skickar nya barn och ungdomar. Sedan vidare till Glasets hus i Limmared för att träffa ideella krafter som jobbar hårt på många fronter för att välkomna nyanlända. Bland annat diskuterade vi näringslivets roll, sociala ansvar och hur man kan få fram fler jobb. Även här fanns kritik mot Arbetsförmedlingens upphandlade utbildningar, då man menade att många av företagen inte litar på kvaliteten. Man pekade även på hur viktigt det är att de ideella krafterna kanaliseras på bästa sätt från början, så att man inte tappar dem, och att det är viktigt att göra någon aktivitet tillsammans. Om man bara utgår ifrån att folk ska sitta och prata med varandra, när de inte pratar samma språk, så rinner det ofta ut i sanden.

På lördagen talade jag på Centerpartiet Sjuhärads distriktsstämma i Tvärred och på söndagen talade jag i Trollhättan. I måndags besökte jag Lärcenter i Falköping, men det finns så mycket att skriva om det att det nog faktiskt får bli ett eget inlägg.

Debatt om migrationsmotioner

CupcakesJag och den nya cupcakesklänningen inleder dagen med debatt i kammaren om de motioner som i höstas lämnades in på migrationsområdet. Eftersom det sändes på SVT Forum börjar det redan rulla in direkt feedback från folk runt om i landet. Debatten finns att se HÄR och ungefär det här sa jag i mitt anförande:

Tack herr talman,

Jag skulle vilja börja med att säga att vi givetvis står bakom alla våra reservationer, men för tids vinning yrkar jag bara bifall till reservation 2 och reservation 4 i betänkande 13 och i övrigt bifall till utskottets ställningstaganden och avslag på övriga reservationer.

Det känns lite konstigt att säga det här. För grejen är ju att jag precis yrkade avslag på en massa förslag som jag egentligen tycker är bra. Vissa av dem är dessutom både viktiga och brådskande. Bland annat flera motioner som jag själv har skrivit. Och jag tror inte det är helt enkelt för folk att förstå. Men såhär gör vi ju hela tiden här i riksdagen. Själv hade jag ingen koll på det förrän jag plötsligt hamnade här. När jag i höstas blev invald trodde jag att det var här i kammaren som slaget skulle stå. Att det var här vi skulle försöka övertyga varandra om att byta åsikt och att varenda knapptryckning vid voteringarna skulle vara avgörande. Men så är det ju inte riktigt. Besluten har fattats långt tidigare och långsiktig strategi är många gånger viktigare än de enskilda sakfrågorna.

Personligen tycker jag den här delen av mitt uppdrag känns som ett poserande. Lite som att spela teater. Visst kan vi stå här och upprepa samma saker som vi brukar säga, men vi vet ju alla att det inte kommer göra någon skillnad. Vi kommer fortfarande under eftermiddagens votering rösta ja eller nej eller avstår på precis det sätt som vi redan innan den här debatten hade bestämt.

En annan del i det här är ju såklart själva spelet kring enskilda motioner. Egentligen är det rätt underligt att vi varje höst lägger så mycket energi på att skriva enskilda motioner när vi ändå vet att sannolikheten är minimal att de röstas igenom. Visst kan motionerna generera media, men frågan är om det inte vore både enklare och billigare om vi la tiden på att skriva debattartiklar istället för att ge folk falska förhoppningar.

Men för mig är det ändå viktigt att ta den här chansen och med några ord förklara varför vi i Centerpartiet bara har valt att fullt ut stötta två motioner på det här viktiga området. Just nu är vi, precis som de flesta andra partier, i en fas där vi utvecklar ny politik på flera områden. Jag leder själv arbetsgruppen som inför vår stämma i höst ska lägga fram nya förslag på just migrations- och integrationsområdet. I det arbetet så känns det viktigt att vi vågar vrida och vända på varenda ställningstagande. I ett läge där så många människor är på flykt och väljer att söka sig till Sverige så vore det totalt oansvarigt att inte ta det här på fullaste allvar. Det är ju nästan ett halvår sedan vi skrev de här motionerna som vi nu behandlar. För mig personligen har det varit ett halvår fyllt av ny kunskap och nya insikter om vilka enorma brister som finns inom flyktingmottagandet. Och jag vet att många med mig känner likadant. Att i det här läget hårt driva på för att förändra migrationspolitiken åt det ena eller det andra hållet vore inte trovärdigt. Ganska ofta blir jag frustrerad över att saker tar sådan tid inom politiken, och just nu är det verkligen bråttom, men jag förstår samtidigt vikten av att vi inte fattar ogenomtänkta, eller dåligt förankrade, beslut och på så vis drar iväg i fel riktning.  

De tre motioner vi ändå valt att reservera oss för är dels en alliansgemensam motion, dels två partimotioner. Den ena handlar om ökad jämställdhet och en översyn av den så kallade tvåårsregeln som, trots flera förbättringar under senare tid, fortfarande gör att många som utsätts för våld av sin partner inte vågar söka hjälp. Eftersom risken finns att man blir utvisad. Vi står bakom den reservationen, men för tids vinning så yrkar jag inte på den.

De andra två motionerna handlar om bättre villkor för arbetskraftsinvandring. Med det ökande antalet asylsökande så har diskussionerna om arbetskraftsinvandringen till viss del stannat av. Kanske har vi lite svårt att hålla flera saker i huvudet. Men även om det är enormt viktigt att vi löser de stora utmaningar vi står inför gällande flyktingmottagandet, så måste vi samtidigt förenkla för dem som lyckats få jobb i Sverige och vill komma hit. Företagen vittnar om hur krångel och långa handläggningstider ställer till det. Jag får ofta mail och andra inspel från enskilda personer som drabbats hårt av hålen i det här systemet. Och samtidigt vet vi ju alla hur enormt viktigt det är att svenska företag lyckas få tag i den kompetens som saknas. Det där verkar för många vara lite svårt att förstå, att människor är arbetslösa samtidigt som det är stor arbetskraftsbrist inom en mängd yrken. Även många som inte kräver långa utbildningar eller erfarenhet. Matchningen på arbetsmarknaden behöver verkligen bli mycket, mycket bättre. Men arbetskraftsinvandringen kommer oavsett det fortsätta vara helt avgörande för att vi ska klara av att bemanna och finansiera välfärdssystemen och för att företagen ska välja att verka i just Sverige.

Som avslutning på det här lite gnälliga anförandet vill jag bara säga att vi såklart varje dag fortsätter jobba för att rätta till de fel som finns i flyktingmottagandet, även om vi inte gör det genom att rösta ja till enskilda motioner här i kammaren. I januari presenterade vi i Centerpartiet en rapport med 20 konkreta förslag för en förbättrad integration och de förslagen behöver bli verklighet snarast möjligt. Idag diskuterar vi migration, alltså vilka som ska få komma till Sverige och på vilka grunder. Men oavsett vilka förändringar som görs här så kommer det under överskådlig tid ändå fortsätta komma väldigt många människor hit. Man kan tycka vad man vill om det, men jag tror att fler skulle behöva lägga lite mer energi på att diskutera vad vi måste förändra för att göra det bästa av situationen när folk ändå är här. För det finns utan tvekan en hel del att ta tag i.

Centerpartiets instagram

insta

Den här veckan tar jag över Centerpartiets officiella instagramkonto. Ni kan gärna följa mig där för att heja på eller för att gnälla. Jag ska så gott jag kan försöka redogöra för hur en vanlig vecka ser ut (som om det alls finns någon ”vanlig vecka” i det här livet).