Besök i Östergötland

Igår talade jag i Linköping inför en engagerad grupp. Idag började dagen med ett besök hos Studieförbundet Vuxenskolan i Valdemarsvik och en grupp asylsökande vårdakademiker som pluggar svenska där. SV kan inte söka något ekonomiskt stöd för verksamheten eftersom eleverna inte fått uppehållstillstånd och därmed inte heller något personnummer. Med ideella krafter kommer man långt, men väldigt mycket mer skulle kunna göras till en låg kostnad.

Därefter mötte vi upp den så kallade vandringsgruppen på hembygdsgården. Där berättade både kommunens samordnare, Svenska kyrkans anställda och flera ideellt engagerade om det fantastiska arbete man gör. Är det något jag lärt mig det senaste halvåret så är det att hela vårt mottagningssystem i dagsläget är totalt beroende av eldsjälar, som ofta hittar vägar att kringgå de trasiga systemen. En sak, bland många, som väckte frustration här var att Arbetsförmedlingen inte har lokala handläggare som jobbar med de nyanlända. Istället försöker man sköta alltihop från Norrköping.

Efter lunch åkte vi till just Norrköping för ett väldigt intressant besök på servicekontoret. I lite över hundra kommuner runt om i landet har man servicekontor som sköts gemensamt av Skatteverket, Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten. Norrköping är en av fyra kommuner som nu genomför ett pilotprojekt där även Migrationsverket, Arbetsförmedlingen och kommunens personal finns på plats för att stötta nyanlända. Jag lärde mig en massa nya grejer och fick riktig förståelse för hur sjukt krångligt det är att folkbokföra sig i Sverige, söka bidrag och få hit sin familj bland mycket annat. Om man som jag aldrig egentligen behövt ha med de här myndigheterna att göra i någon särskild utsträckning så kan det vara lite svårt att förstå varför allt tar sådan tid. Nu förstår jag. Och jag tycker oändligt synd om alla som inte har turen att landa i en av de här pilotkommunerna. Samordning är ett torrt ord, men ack så nödvändigt att vi förbättrar den.

Varning för Reforminstitutets integrationsranking!

Igår medverkade jag på en halvdagskonferens hos tankesmedjan Timbro om migration och integration. Det var i det stora hela bra ordnat med intressanta diskussioner. Här kan man se hela kalaset (jag är med i panelsamtalet som pågår sista 1,5 timmen).

Något som dock gjorde mig rejält irriterad var den presentation som hölls av Stefan Fölster om Reforminstitutets nya rapport om hur kommunerna klarar integrationen. Den är verkligen helt bedrövligt dålig. Framför allt eftersom den inte tar någon som helst hänsyn till hur många asylsökande som finns i en kommun. Jag ifrågasatte det här, men fick till svar något i stil med att man inte kan ta hänsyn till alla parametrar. För mig är det helt absurt att man överhuvudtaget tror att en sådan här rapport, som rankar hur bra man menar att kommunerna är på att få utrikes födda i jobb, kan vara relevant när en så viktig faktor inte ens nämns. Och att man har mage att på framsidan som underrubrik skriva ”-en uppdaterad ranking efter hänsyn till kommuners olika förutsättningar” är ju bara för mycket.

Många av de kommuner som tar ett riktigt stort ansvar för asylmottagandet befinner sig just nu i ett extremt läge. Skolorna påverkas, socialförvaltningen belastas hårt och de ideellt engagerade kan ju inte vända ut och in på sig, bland mycket annat. Självklart påverkar det här hur mycket kraft det finns att stötta andra grupper i kommunen. Det kan man räkna ut med lillfingret om man brytt sig om att faktiskt lyssna på berörda parter.

Jag hoppas innerligt att den här rapporten slängs i papperskorgen eller möjligen att den enbart hamnar i händerna på folk som läser den med djupt kritiska ögon. Att på det här sättet hänga ut hårt belastade kommuner som Hultsfred, Ljusnarsberg och Uppvidinge samtidigt som man i topp placerar Rättvik, Emmaboda och Munkfors, som tar emot få, är både orättvist och kontraproduktivt. Eller är tanken med rapporten att få fler kommuner att ta emot färre flyktingar? Jag tror inte det. Intentionen är säkert god, men med dålig verklighetsförankring blir det lätt att man fastnar i sin bubbla. Det är ju knappast första gången som någon använder siffror och statistik på det här området på ett förenklat och missvisande sätt.

För att på ett enkelt sätt illustrera hur knäpp den här rankingen är (den som inte ser mönstret måste vara blind) har jag snabbt satt ihop en lista över topp 10 och botten 10 där jag tagit med:
– Hur många invånare det finns per varje asylsökande i kommunen.
– Vilken ranking kommunen har av alla Sveriges 290 kommuner utifrån hur många nyanlända man tagit emot från asylboende. Ju lägre siffra, desto fler har man tagit emot.

Kommun       Invånare per asylsökande    Ranking kommunmottagna

Topp 10
Rättvik               176                                                       287
Munkfors          522                                                       120
Mellerud            24                                                         58
Mora                  119                                                        278
Lysekil               126                                                        211
Emmaboda       1501                                                      104
Orust                  103                                                       241
Dals-Ed              56                                                         126
Älvdalen             881                                                       159
Tanum                202                                                       176

Botten 10 
Laxå                     15                                                             4
Krokom               57                                                          150
Ljusnarsberg       9                                                              6
Uppvidinge        13                                                             11
Övertorneå        32                                                           100
Hultsfred           12                                                             25
Hagfors              20                                                           131
Ovanåker           62                                                            40
Töreboda           24                                                              15
Tjörn                   85                                                           219

Besök i Västernorrland

Idag har jag varit på besök i Örnsköldsvik, Härnösand och Sundsvall i regi av min eminenta riksdagskollega Emil Källström.
I Örnsköldsvik träffade vi integrationschefen och fick en bra genomgång bl.a. av hur man gjort satsningar på att arbeta i förberedande syfte. Runt om i Sverige står ett stort antal nya upphandlade asylboenden redo att ta emot människor. Under en period nu har vågorna gått höga i Medelhavet och mottagandet i Sverige har därför varit relativt lågt. Men snart kommer det med största sannolikhet komma många fler. I Ö-vik använder man den här tiden till att förbereda föreningar, närområdet osv. En utmaning är att de flesta boendena ligger långt från tätort med dåliga kommunikationer. Och oron finns att de ideella krafter, som dragit ett stort lass, inte orkar hur mycket som helst. Vi besökte även Mångkulturellt centrum som fungerar som mötesplats, men man har även ansvar i den välutvecklade samhällsorientering som erbjuds nyanlända. Där får man lära sig hur det svenska samhället fungerar med extra fokus på sociala relationer, föräldraskap, hälsa och sjukvård och arbetsmarknad. Det här är en av alla de kommuner som gör betydligt mer än man egentligen har ansvar för. En viktig anledning till att det fungerar bra här sades vara att man ingått en lokal överenskommelse mellan alla inblandade aktörer.
I Härnösand träffade vi representanter för Invandrarindex, ett relativt nystartat företag som genom sin årliga undersökning i SFI-klasser ger nyanlända en röst. Ett spännande initiativ. Alldeles för ofta pratar man om människor istället för med dem. Resultatet av årets undersökning presenteras 20 maj.
I Sundsvall blev jag oerhört imponerad av det projekt man dragit igång för att hjälpa personer med svag kompetens in på arbetsmarknaden. Stort fokus på att prata med företagen för att förstå vad de behöver för att kunna tänka sig att vara med i projektet. Man har sedan fem branschspår för arbetsplatsträning i kombination med svenska, grundläggande yrkeskunskap och social träning. Goda möjligheter till individanpassning. En framgångsfaktor är att man har handledare med på arbetsplatsen som kan hjälpa till att stötta i olika situationer som uppstår. Det här är ett VÄLDIGT intressant arbete som jag kommer sprida nu när jag besöker många kommuner som inte kommit lika långt.
Starkaste intrycket från dagen var dock en av deltagarna i branschspåret för lokalvård som visade papper på att han redan hunnit med en 2-årig utbildning till svetsare. Men när han söker jobb, inom detta bristyrke, får han oftast inte ens något svar. Nu har han gett upp och testar det här istället. De andra som var med intygade att det här är väldigt vanligt. En förklaring var att företagen ofta är oroliga för att anställa någon som är ”annorlunda” eller inte pratar perfekt svenska. Därför menade man att ”fikarumsträningen” är väldigt viktig. En annan förklaring var att många av de utbildningar som Arbetsförmedlingen upphandlat håller låg kvalitet och att företagen därför inte längre litar på sådana intyg. Återigen Arbetsförmedlingen…

Besök i Skara och Skövde

Igår kväll talade jag inför engagerade centerpartister i Skara och i morse besökte jag Bert Karlssons (eller egentligen Jokarjo AB:s) asylboende Stora Ekeberg utanför Skara. Bert själv kom inrusande som en virvelvind 1,5 timme för sent, men vi fick först en bra rundvandring med anställda på boendet. Många av de boenden jag besöker ser på ytan ganska slitna ut, men ofta gör man innehållsmässigt betydligt mer än vad som krävs i upphandlingarna. Detsamma gäller här. Man har i samarbete med Studieförbundet Vuxenskolan svenskundervisning, det finns annan sysselsättning bl.a. med stöd från Svenska kyrkan och bemanningen är klart högre än minimikravet. Två dagar i veckan finns läkare på plats och köket serverar varje dag flera olika rätter. Man lyfte att det finns problem med folk som röker inne och inte bryr sig om tillsägelser. Det finns noll sanktionsmöjligheter. Det förekommer även en hel del stölder av möbler, leksaker och mat, men där menade man att läget blivit bättre sedan man börjat polisanmäla allt. Dessutom är det många, framför allt gifta, kvinnor som blir sittande på rummen och sällan deltar i några aktiviteter. Kritiken var stor mot hur svårt det är att få tandläkartider trots akuta problem. Men den största kritiken var mot Migrationsverkets agerande när man för några veckor sedan, med kort varsel, minskade antalet platser från 400 till 200 och tvångsförflyttade ett stort antal människor mot deras vilja. Slitningarna blev stora och flera bor fortfarande kvar i andras rum fast de inte får. Samtidigt står alltså ett stort antal platser tomma.

När Bert väl dök upp var fokus framför allt på hur dåliga Migrationsverkets upphandlingar är och ännu mer uppföljningen av dem. Han menade att det är väldigt lätt att fuska sig igenom systemet och att kontrollerna är obefintliga. Han berättade även några skräckhistorier om hur djupt oseriösa, ja rakt av kriminella, etableringslotsföretag har arbetat. Sedan prackade han på mig ett gäng av sina egna böcker ur bakluckan på sin bil.

I det stora hela måste jag säga att jag fått en klart mer nyanserad bild av hela verksamheten. Allt tas givetvis med en nypa salt, men ändå bra input. Nästa steg är att granska de siffror han nu ska skicka över som enligt honom visar att medias rapportering om hans vinstuttag är helt snedvriden. Det blir spännande.

På eftermiddagen besökte vi en högstadieskola i Skövde för att höra hur de arbetar med nyanlända elever. Jag lärde mig väldigt mycket nytt. Stina, som sedan augusti leder arbetet, är en helt fantastisk eldsjäl med stor kunskap. Några inspel var att alla ämneslärare också måste lära sig att arbeta språkutvecklande och att det behövs annan personal utöver lärare i skolan, såsom språkstödjare och studiehandledare med modersmålskunskap. Men det jag framför allt tar med mig är behovet av att se över vilka förväntningar och krav vi egentligen borde ställa på de elever i högstadie- eller gymnasieålder som kommer hit med kort eller obefintlig utbildningsnivå. Det kanske behöver finnas andra spår än att alla förväntas läsa in hela svenska grundskolan och riktas in mot högskolebehörighet.

Krångligheten

Jomen det är ju jättelätt för nyanlända vårdakademiker att få den legitimation som krävs för att tillåtas jobba i svensk sjukvård. Det behövs bara 21 sidor, 7 krångliga flödesscheman och ett samarbete mellan Arbetsförmedlingen, Socialstyrelsen, Läkarförbundet, Karolinska Institutet, Stockholms läns landsting, Länsstyrelsen Stockholm och SKL för att ens kunna hjälpligt förklara hur det går till. Jättelätt!

På besök i Skåne

Jag önskar verkligen att jag kunde ta med er alla på mina resor och möten. Allt jag får lära mig, allt jag får se, alla människoöden jag får ta del av. Idag har jag bland annat (äntligen) fått träffa Ali Alabdallah som flydde till Sverige från Syrien för ett år sedan. Han är journalist och har nu startat ett nyhetscafé där andra flyktingar får möjlighet att samtidigt öva svenska och lära sig mer om det svenska samhället. Ett väldigt intressant initiativ.

Jag har även via Studieförbundet Vuxenskolan fått flera tips om hur mycket mer studieförbunden skulle kunna göra om ersättningssystemen bara utformades lite smartare. Dessutom har jag ätit lunch med representanter för det projekt som pågår i Landskrona för att bättre matcha ungdomar med de företag som skriker efter kompetent personal. Lite av ett egenkomponerat lärlingsprogram. Där var kritiken stor mot hur lite som görs politiskt för att styra arbetslösa till bristyrken.

De starkaste intryck jag tar med mig från dagen är dock från morgonens besök på ett asylboende för män. Den djupt frustrerade verksamhetschefen gav många exempel på hur starka motsättningar det finns mellan olika grupper på boendet. Hon menade bland annat att många eritreaner utsätts för grov rasism från många syrier och att hon har noll verktyg för att skydda de som ber om hjälp. Hon var även starkt kritisk mot polisens insatser och beskrev de problem som funnits, och finns, med personer som fått avslag på asylansökan men ändå blir kvar lång tid på boendet. Hon menade att en del beter sig väldigt illa för att de då inte längre har något att förlora. Och att det drabbar den stora majoritet på boendet som sköter sig. Mer personal på boendena, snabbare asylprocess i alla avseenden, ökad kulturell kompetens, större möjligheter att flytta på personer som beter sig illa och ett tydligt värderingsarbete på asylboendena var lösningsförslag som kom upp. Det här är väldigt svåra frågor som jag anser att vi har oerhört dålig beredskap för.

Runtrännande

Förmiddagen har gått åt till att rusa mellan arbetsmarknads- och socialförsäkringsutskotten. Så blir det ibland eftersom vi i C valt att slå ihop migrations- och integrationsfrågorna, medan övriga partier (utom MP) fortfarande håller isär dem.

Organisationen Sveriges kommuner och landsting besökte AU för att trycka på sina viktigaste punkter: hur man ska råda bot på trångboddheten, full ekonomisk kompensation till kommunerna och att Arbetsförmedlingen måste bli bättre på att samarbeta med kommunerna. Dessutom visade de med snygga kartbilder tydligt hur viktigt det är att slå ihop alla typer av flyktingmottagande när man diskuterar jämnare fördelning över landet. Något som jag brukar tjata om och som väldigt få journalister verkar förstå överhuvudtaget. Men det är väl helt enkelt bara jag som är dålig på att förklara, som vår mediastrateg Karl-Johan Karlsson​ skulle sagt.

En väldigt intressant nyhet, som vi diskuterade med ansvarig statssekreterare som besökte SfU, är att EU-kommissionen öppnat lite luddigt för möjligheten att söka asyl på ambassader i ett uttalande inför det migrationspaket som ska läggas fram i maj. Dessutom pågår det diskussioner i EU om hur man ska kunna få fler medlemsländer att ta emot fler kvotflyktingar (alltså sådana som via FN får hjälp med vidarebosättning från flyktingläger). Även om det kan låta hoppfullt är dock risken stor att projekten snarast riktas in på att totalt sett minska antalet som tar sig in i EU. Samtidigt förs nämligen samtal om hur man ska stärka gränsskyddet och bekämpa människosmuggling (idag det huvudsakliga sättet för flyktingar att ta sig in). http://www.europaportalen.se/2015/03/eu-kommissionen-oppnar-asylansokan-pa-ambassader

Meningslösa voteringar

Jag har lärt mig mycket senaste tiden, och två viktiga grejer om riksdagsarbetet som jag inte hade en aning om innan jag själv blev ledamot.

Det ena är att anledningen till att det oftast ser så tomt ut i kammaren under debatter inte alls handlar om att ledamöterna är lata. Istället är det så att det bara är de som sitter i ansvarigt utskott, och därmed kan frågan, som deltar i debatten. Skulle alla sitta där och slötitta så skulle vi inte få något alls gjort.

Det andra är att själva voteringarna, när vi trycker på knappar, är betydelselösa. Tidigare trodde jag att det var där striden skulle stå, att jag skulle behöva slåss hårt för att rakt igenom kunna trycka i enlighet med mitt samvete. Nu sitter jag där och försöker, så gott jag kan, göra precis som övriga centerpartister. Oftast har jag ingen aning om vad det är jag röstar om, annat än en rubrik. Det händer ofta att folk trycker fel eller missar att trycka. Det går fort och många gånger är listan lång med krångliga voteringsordningar. Besluten fattas dock hursomhelst långt tidigare i ansvarigt utskott av den person i partiet som kan frågan. Vill man verkligen påverka så måste man vara ute i god tid. Och att ha koll på varenda ärende är helt omöjligt. I det här systemet är man så illa tvungen att lita på sina partikollegor. Det går inte annars. Å andra sidan gör ju det att de i lika stor utsträckning tvingas lita på mig när det handlar om migration och integration. Men emellanåt dyker det upp rubriker under voteringar som gör att det skär till lite extra i magen. Då försöker jag påminna mig själv om att jag väldigt medvetet valt att fokusera på ett område och att jag inte kan göra allt, hur mycket jag än skulle vilja.

1

Dags för nästa område

Igår talade jag i Kumla och idag har jag på allvar satt igång med min djupdykning i varför det tar så lång tid för högutbildade nyanlända att få sina utbildningar validerade och komma i jobb. Det blev två studiebesök med fokus på vårdpersonal. Ett på primärvården i Kumla där man kör ett snabbspår för läkare. Det har på kort tid löst deras långvariga läkarbrist och borde snabbt exporteras till andra platser. Det andra besöket var på det kommunala kompetenscentret i Köping där man nyligen startat SFI för vårdakademiker. Jag fick träffa den första klassen med 24 deltagare och det bara bubblade av åsikter. Min lista med brister i systemen kunde fyllas på med flera nya punkter. Det som blev tydligast var ändå hur sorgligt svårt det är att få fram praktikplatser till de här människorna, trots att det är stor brist i hela landet på just deras yrken. Helt otroligt att det kan få fortsätta såhär. Dessutom fick jag med mig ett gäng bra frågor till mina kommande möten med Socialstyrelsen och Arbetsförmedlingen.

Nu är jag tillbaka

Det har varit en fantastisk vecka i Portugal med sol, djur och väldigt mycket frisk luft. Som vanligt var det lite tungt att komma tillbaka till ett grått Stockholm och en tom lägenhet. Hoppas därför på både färg och sällskap i Kumla dit jag nu är på väg.

2