Vänster=Värme?

Bryr man sig om miljö röstar man på Miljöpartiet. Bryr man sig om jämställdhet röstar man på FI. Bryr man sig om de utsatta i samhället röstar man på Vänsterpartiet. Är man däremot egoistisk, hård och kall röstar man på Alliansen. Gah! Jag är så sjukt trött på den här förenklade synen på svensk politik.

Jag bryr mig också om miljö, jämställdhet och de utsatta i samhället. Men min lösning är verkligen inte densamma som vänsterns (MP, FI, V). Hur kan det fortfarande vara så oerhört många som förknippar politisk vänster med det varma och goda? Sanningen är att många av de människor som jag känner att jag står närmast politiskt, de som brinner för samma frågor som jag, röstar vänster. Jag vet att deras ambitioner är goda. De vill verkligen väl. Men de skulle aldrig någonsin kunna tänka sig att rösta på Alliansen. Till viss del kan jag förstå dem. Jag har ärligt talat enormt svårt att själv motivera varför det är rimligt för mig att ingå i ett samarbete med konservativa. Jag är ju liksom raka motsatsen till konservativ. Och jag skulle inte säga att jag tillhör högern. Till och med i mina öron klingar det illa.

Men jag kan bara inte köpa vänsterns lösning. Jag tror inte att en starkare stat och tvång är det som kommer att fixa varken miljön, jämställdheten eller människors utsatthet. Har man någonsin funderat lite kring politikens rådande spelregler eller varit i närheten av den byråkratiska koloss som staten egentligen är, så förstår jag inte hur man kan landa i att det är ett bra verktyg för att lösa någonting alls. Den typen av lösningar kommer alltid bli fyrkantiga, trubbiga och dyra. I det systemet finns det inte plats för människors olikheter och individuella behov. Men det kommer definitivt finnas plats för en himla massa klappar på huvudet av politiker som tror de vet bäst vad alla andra behöver/vill/borde.

Dessutom riskerar den starka staten att göra människor passiva. Om man tidigt lär sig att det är statens uppgift att ta hand om den som behöver hjälp så kommer man inte själv känna lika stort ansvar att räcka ut en hand. Betalar man mycket i skatt så är risken stor att man tycker att man betalat bort sitt dåliga samvete, att man betalat för att någon annan ska fixa allt. Och då lägger man sin energi på att gnälla över att inte politikerna fixar problemet, istället för att lägga energin på att själv göra något.

Jag tror verkligen att vi bygger ett varmare samhälle med starkare gemenskap om vi i så stor utsträckning som möjligt skippar den där sterila mellanhanden. Om vi alla tar på oss att värna om våra medmänniskor. Om vi alla tar ett ansvar för att de som nyligen anlänt till Sverige ska känna sig välkomna. Om vi alla ser till att kämpa för jämställdhet i vår egen vardag. Om vi alla ser den utsatta som någon i behov av just vårt stöd.

Men det är klart, det är ju så väldigt mycket lättare att skylla på någon annan.