Turkiet som gränsvakt

EU:s stats- och regeringschefer har alltså valt att ytterligare utöka samarbetet med Turkiet för att hindra människor från att söka skydd i EU. Mycket är fortfarande oklart, men ett beslut ska fattas redan nästa vecka.

Först och främst finns det starka skäl att ifrågasätta om det är rimligt att samarbeta med Turkiet på det sätt som nu sker. Situationen i Turkiet har de senaste åren blivit allt värre, inte minst för media och den kurdiska minoriteten. Flera organisationer på plats i Turkiet hävdar dessutom att Turkiet medvetet under förra året valde att sluta bevaka sina gränser och gripa flyktingsmugglare så att migrationsströmmarna till EU skulle öka och Turkiet därmed få mer pengar och större makt. Alltså precis det som nu skett. Med ett sådant här samarbete blir det betydligt svårare för EU att sätta press på Turkiet. Det finns stor risk att Turkiet bara kommer att kräva mer och mer. Dessutom öppnar det dörren för många andra länder att agera på liknande sätt, alltså använda sig av flyktingsituationen för att utöva utpressning mot EU. Vi har redan sett liknande agerande från flera länder som vägrat ta tillbaka sina egna medborgare för att på så vis få fördelar.

Det mest långtgående förslaget i uttalandet från måndagens möte handlar om att alla migranter som rest olagligt från Turkiet till de grekiska öarna ska skickas tillbaka, oavsett om personen har asylskäl eller inte. Europeiska rådets ordförande Donald Tusk har uttalat sig och hävdar att förslaget är i enlighet med både internationell rätt och EU-rätt eftersom Grekland listat Turkiet som ett säkert tredjeland. Under statsminister Löfvens återrapportering i riksdagen igår blev det tydligt att han själv inte förstått vad han skrivit under på och därmed finns det förhoppningsvis utrymme att förändra Sveriges hållning inför mötet nästa vecka. Här kommer några punkter som jag tänkt på.

– Sedan ett beslut i Europadomstolen 2011 så har alla avvisningar (enligt Dublinförordningens regler om att man ska söka asyl i det första EU-land man registrerats i) till Grekland från andra EU-länder upphört. Detta på grund av att Greklands asylsystem anses vara bristfälligt och inte garanterar en rättssäker asylprövning. Med det nya förslaget överlämnar man till Grekland att avgöra ödet för en stor majoritet av de människor som vill söka skydd i EU. De allra flesta kommer ju via just Turkiet och Grekland. Enligt EU:s regler ska det alltid ske en individuell prövning av asylskäl. Om den asylsökande kommer från ett land som listats som säkert så kan processen ske på ett förenklat sätt, men det ska ändå alltid göras en prövning. Det är högst oklart hur Grekland ska kunna sköta det här på ett rättssäkert och humant sätt.

– I Turkiet finns i dagsläget någonstans runt 2,5 miljoner registrerade flyktingar. (Det cirkulerar lite olika siffror.) Olika rättigheter gäller för olika nationaliteter. Turkiet har ett undantag från Genèvekonventionen som innebär att man enbart ger asyl till europeiska medborgare. Det finns nationell lagstiftning som ska ge visst skydd, men den är inte alls lika stark. De syrier som släpps in i landet och registreras får temporära uppehållstillstånd som kan dras in närsomhelst. De har viss rätt till flyktingläger, skola, sjukvård och delar av arbetsmarknaden. Bara ungefär tio procent bor dock i lägren och för övriga är situationen svår. En stor majoritet av de syriska barnen går inte i skolan. För t.ex. afghaner finns inga sådana här rättigheter. Man får inte ens bo i flyktinglägren. Sedan en tid tillbaka är gränsen mot Syrien stängd med undantag för personer i akut behov av sjukvård. Personer som inte registrerat sig i Turkiet, även syrier, riskerar att utvisas. Det har rapporterats om att den turkiska polisen helt enkelt plockat upp människor på gatan och skjutsat dem över den syriska gränsen och släppt av dem där. Många avvisningar görs också med hänvisning till att personen utgör en säkerhetsrisk. Det finns inga möjligheter att överklaga eller liknande.

– Enligt det nya förslaget ska EU ta emot en syrisk flykting från Turkiet för varje syrier som Turkiet återtagit från Grekland. Givetvis är det bättre om det går att få till en ordning där flyktingar via lagliga och säkra vägar kan vidarebosättas utan att behöva sätta sig i överbelastade gummibåtar. Nuvarande ordning göder kriminella organisationer som sysslar med flyktingsmuggling och leder till att människor drunknar på vägen. Med en annan ordning skulle det dessutom finnas större möjligheter även för den som inte har råd att betala flyktingsmugglare. Men en ordning där det fortsatt krävs att några syrier riskerar livet för att några andra syrier ska få vidarebosättas är ju helt galen. Istället borde alla EU-länder starkt öka sitt mottagande av kvotflyktingar i samarbete med UNHCR, helt utan koppling till hur många som återsänds från Grekland till Turkiet. Dessutom utesluter man i förslaget personer från alla andra nationaliteter som kan vara i behov av skydd. Bland annat passerar många afghaner och irakier Turkiet. Med ett försämrat säkerhetsläge, inte minst för vissa minoriteter, i dessa länder så är det helt orimligt att de fråntas möjligheten till vidarebosättning. Rätten till skydd är individuell och inte baserad på nationalitet.

– Säkerhetsläget i Turkiet blir allt värre för bland annat kurder och många journalister. Det är inte alls osannolikt att turkiska medborgare i ökande skala kommer behöva söka skydd i EU. Den möjligheten minskar givetvis när EU anlitar Turkiet för att dels hindra människor att lämna Turkiet, dels ta tillbaka asylsökande från Grekland.

– Även om man delvis förbättrar situationen för flyktingar i Turkiet så kommer det fortsatt finnas väldigt många som vill ta sig vidare. Det är helt orealistiskt att tro att alla dessa människor kommer att nöja sig med att sitta sysslolösa i överfulla flyktingläger år efter år. Det kommer att upprättas nya farligare vägar. Troligtvis kommer fler att ta den betydligt farligare vägen via Libyen till Italien istället. Människor kommer med den nya ordningen dessutom att göra vad de kan för att inte registreras i Grekland. Vi riskerar till exempel att se båtar som förliser i grekiskt vatten utan att kalla på hjälp eller svårt sjuka som inte söker vård.

– En annan fråga är hur den här typen av massavvisningar rent praktiskt skulle genomföras. Ska personer som räddas iland på någon av de grekiska öarna (direkt efter närvarande hjälporganisations livräddning) föras till ett låst förvar och sedan sättas på en båt tillbaka till Turkiet? Grekland har haft stora problem med att inrätta de (olåsta) hot spots som EU beslutade om redan i höstas. Det saknas personal, tält, mat, vård och så vidare. Förhållandena är riktigt dåliga. Ska människor låsas in så finns det tydliga krav på hur de ska behandlas och dit är vägen lång. Dessutom finns det stort motstånd från boende i områden där man bestämt att hot spots ska upprättas. Kuststräckorna är väldigt långa och det kommer vara helt omöjligt för grekisk polis att ha full bevakning och det finns ju noll incitament för flyktingarna själva att söka upp grekiska myndigheter om man då skickas tillbaka till Turkiet. De hot spots som inrättats har byggt på att personer frivilligt söker sig dit för att först få hjälp och sedan möjlighet till omfördelning inom EU. Dock har ju omfördelningen inte alls fungerat. Bara några hundra har omfördelats av de 160 000 som det beslutades om för flera månader sedan. Ingenting tyder på att takten kommer att öka. (Vilket ju dessutom är en tydlig indikation på att det kommer bli väldigt svårt att hitta de platser som enligt det nya förslaget behövs för de syrier som ska vidarebosättas från Turkiet.)

– Ett annat frågetecken är hur effektiv en sådan här åtgärd faktiskt är. Redan idag är det väldigt vanligt att den som försöker ta sig över från Turkiet till Grekland får försöka flera gånger. Ofta är dealen med smugglaren upprättad så att man för samma summa, eller med mindre tillägg, får försöka tills man lyckas ta sig över. Den som skickas tillbaka till Turkiet kommer ju inte, såvitt det är sagt, låsas in. Alltså finns det ingenting som hindrar att personen med hjälp av sin smugglare försöker igen och igen.

Kvinnor på flykt

Medverkade nyss i en panel om kvinnor på flykt organiserad av samtliga partiers kvinnoförbund, utom SD. Blev lite lätt provocerad av att även de partier som nu vill försvåra för flyktingar att söka skydd pratade sig varma för lagliga vägar och anhöriginvandring. Men det gäller väl att anpassa sin ryggrad efter publiken gissar jag.kvinnflykt

Ögonkontakt

”Om mannen får ögonkontakt med kvinnan betyder det att kvinnan är intresserad av mannen. Bara blicken är en bekräftelse på intresset.”

Den här lilla intervjun är så bra i all sin enkelhet. Medan alldeles för många verkar ha fastnat i diskussioner om hur verkligheten bör beskrivas, hur stor vikt man ska lägga vid olika faktorer/strukturer/kulturer, vem som relativiserar och vem som har vilken agenda, så är det ytterst få som diskuterar vilka åtgärder som behövs. Och ännu färre som faktiskt själva gör något för att förändra situationen.

Det verkar ibland i debatten som att kultur skulle vara något som sitter stenhårt i varje person, något som inte kan förändras. Som om det enda som spelar roll är vilken kultur man växt upp i eller som att det till och med skulle vara genetiskt betingat.

Under mina 3,5 år i Abu Dhabi lärde jag mig, bland mycket annat, tydligt att undvika ögonkontakt med okända män. För att slippa bli förföljd, för att slippa äckliga kommentarer, för att slippa raseriutbrotten som ofta uppstod när det blev klart att mitt nej faktiskt var ett nej. Jag anpassade mig till den rådande kulturen för att det var enklast så. Det blev till slut det normala, något jag knappt reflekterade över. När jag flyttade tillbaka till Sverige hade jag under några år problem med just ögonkontakt, jag har det till viss del fortfarande, men i det stora hela har jag åter anpassat mig.

För mig är det här ett sorgligt exempel på hur mycket man påverkas av sin omgivning och hur lätt den där starka kärnan av värderingar, som jag trodde mig ha, kan börja luckras upp. Men det fungerar ju såklart åt båda håll. Kulturer, och inte minst människor, är i ständig förändring och vi kan alla påverka riktningen. Det är den utgångspunkten jag har när jag funderar på hur jag bäst kan stärka de värderingar jag själv värnar, såsom alla människors rätt att slippa stirra i marken för att undvika trakasserier.

Tystnad råder

Jag vet att jag är alldeles för tyst. Jag försöker samla ihop ny energi. Jag försöker förstå vad som pågår. Jag försöker klura ut var jag ska sätta ner fötterna. Just nu är jag på konferens i Wien, men nästa vecka räknar jag med att ha skrapat ihop mig själv till något användbart igen. Och då ska jag vara otyst.

Händelserna i Köln

Jag har fått en del frågor från folk som vill att jag ska kommentera de vidriga händelserna i bland annat Köln. Eftersom jag inte har tid just nu att skriva något längre så delar jag istället den här texten av Hanna. Och hoppas med det att jag kan slippa fler anklagelser om att jag skulle tycka den här sortens övergrepp och våld var ok. Någon dag snart ska jag skriva om mina egna upplevelser som kvinna i en värld där alldeles för många män beter sig som idioter.

Land efter land stänger

Nu har Syriens grannländer bestämt sig för att även de behöver ett ”andrum”. I måndags stramade Libanon åt sina inreseregler och imorgon inför Turkiet visumkrav för syrier som reser via flyg och båt. I den syriska öknen sitter tusentals människor och väntar på att bli insläppta i Jordanien. Den som fortsätter hävda att vi ska ”hjälpa i närområdet” eller att flyktingar ”ju faktiskt kan få skydd i andra länder” behöver uppdatera sina kunskaper.

”The rise in the influx of Syrians to Jordan’s borders in recent months is the result of an intensification of hostilities inside Syria combined with the fact that the two other countries neighbouring Syria who have received considerable numbers of refugees – Lebanon and Turkey – have also effectively closed their borders to Syria’s refugees.” Från Amnestys rapport.

Ett samtal

A: Vi hoppas att ni ska kunna börja skolan på måndag, men tyvärr har vi inte fått tag i några stolar än.

B: Senast jag gick i skolan satt vi på golvet. Jag behöver ingen stol, bara jag får gå i skolan igen.

Samtal mellan 15-årig afghansk vän och hans blivande lärare, tre månader efter ankomst till kommunen.

Det heter id-krav

Nu tar vi det här en gång för alla. Det id-KRAV* som införs vid midnatt handlar alltså om att få färre människor att söka skydd i Sverige. Det handlar INTE om att hitta terrorister. Det har även regeringen varit väldigt tydliga med från första början. Ok? Allt klart nu? (Apropå den stora förvirring som fortfarande råder.)

*Snälla, sluta kalla det id-kontroller. Det är en undanmanöver från regeringen som får det att låta mjukare. Dessutom blandas det då lätt ihop med de redan införda gränskontrollerna (där asylrätten värnas). Det korrekta begreppet är id-krav. Det är ett krav på giltiga id-handlingar som införs. Kontrollerna är bara en följd av det kravet.